Så utvecklas en tornado

Tornador utvecklas alltid från kraftiga åskmoln, som på de stora amerikanska prärierna kan utvecklas till ovanligt kraftiga och självförsörjande oväder, som kallas superceller. De kan ha en livslängd på flera timmar, eftersom uppvindarna i molnet inte förstörs av fallvindarna, som i ett vanligt åskmoln.

Supercellerna växer högt upp i atmosfären, ofta till en höjd av 15 kilometer eller mer. Uppvindarna i uppvindsområdet kan vara så kraftiga att de ”sticker” upp i den överliggande stratosfären.

I denna så kallade ”over-shooting top” kan molntoppens temperatur nå ned på -70 °C eller kallare. Superceller karakteriseras av ett roterande och oerhört kraftigt lågtryck, som kallas för en mesocyklon. Denna roterande jätterörelse kan under helt rätt omständigheter utveckla en tornado och ge den styrka.

En tornado bildas

1. Kall luft möter varm, fuktig luft. Atmosfären blir instabil, och det bildas kraftiga skur- och åskmoln med stigande luft.

2. Vinden byter riktning och hastighet med höjden, vilket skapar en kraftigt roterande uppåtriktad rörelse i molnet.

3. Kraftiga uppvindar sträcker rotationen uppåt. Den blir både snabbare och starkare.

4. Virvlar under molnet kan dras in i de roterande uppvindarna. Det bildas en så kallad molnslang på molnets undersida.

5. Molnslangen rör sig ned mot marken. När den nuddar marken är tornadon fullt utvecklad.

6. Efter att tornadon har nått sin maximala styrka, börjar den bli smalare, luta, vrida sig runt sig själv, och dö ut.