Springer i regn

Skyfall - oförutsägbara och ödeläggande

Skyfall släpper ned mycket mer vatten än vanliga regnskurar, därför att en massa varm luft tillför mer fukt, samtidigt som den knuffar tillbaka de gamla regndropparna upp i molnen.

Skyfall släpper ned mycket mer vatten än vanliga regnskurar, därför att en massa varm luft tillför mer fukt, samtidigt som den knuffar tillbaka de gamla regndropparna upp i molnen.

Imageselect

Sommaren inviterar oss att vara utomhus med varma dagar, ljummet badvatten och ljusa nätter. Men plötsligt försvinner den blå himlen, gråsvarta moln ansamlas och på ett ögonblick öppnas de stora slussarna och ett skyfall gör både sommarhattar och strandstolar dyngsura.

Skyfall uppstår vanligtvis i åskmoln, som får extra vatten av depåerna när de blåser in över ett område med varm luft.

Den varma luften söker sig uppåt i molnet för att kylas ned och med sig drar den inte bara en massa ny fukt. Den får även molnets ursprungliga regn att avdunsta och drar den med sig uppåt i molnet igen.

De häftiga skyfallen är - förutom ett område med varm luft på vägen - beroende av en massa andra meteorologiska sammanfall och därför är de svåra för experterna att förutspå.

Varm luft far uppåt i åskmoln

Skyfall uppstår vanligtvis i åskmoln av cumulonimbus.

Moln en är trattformade med en städliknande form på toppen, och de kan sträcka sig åtskilliga kilometer längs landbacken och upp emot 20 kilometer på höjden.

Cumulonimbus moln med värmepilar

Ett så kallat konvektionsmoln uppstår genom att ett högtryck knuffar varm luft uppåt i atmosfären för att kylas ned. Luftmassan innehåller en mängd vattenånga, som förtätas till regn när luften kyls ned.

© Claus Lunau

De höga molnen är ett resultat av en massa varm luft vid mark- eller havsytan. När luften är varm förflyttar sig molekylerna snabbare, vilket skapar ett högtryck.

Det höga trycket gör luften instabil därför kommer den att söka sig mot ett lågtryck, där den kan kylas ned. Då söker den sig uppåt i atmosfären, där temperaturen är lägre.

Efterhand som luften når högre upp, kyls den ned och eftersom kall luft inte kan innehålla lika mycket vattenånga som varm, fortsätter fukten att förtätas till moln, från vilka den senare faller mot jorden som nederbörd - vanligtvis regn och ibland hagel - som drar med sig kyligare luft nedåt.

Den process som får varm luft att stiga uppåt och kall luft att pressas nedåt mot jorden heter konvektion.

De lodräta vindar som konvektionen skapar kan förflytta sig i mer än 100 kilometer i timmen och de stora åskovädren uppstår i den typen av vädersystem.

Nytt högtryck skjuter upp extra regn i molnet

Cumulonimbusmolnet öppnar dock inte upp för ett skyfall på egen hand. Bara när ovädersmolnet blåser in i ännu ett högtryck tillförs det tillräckligt mycket vatten för att bli till ett skyfall.

Cumulonimbusmoln kan avge enorma mängder vatten på mycket kort tid och därför kan skyfallen orsaka stor förödelse och dödsfall när det träffar ett område med dåliga avlopp, kloaker och översvämningsbarriärer.

Den karibiska ön Guadeloupe hamnade 1970 i historiens häftigaste skyfall. Det föll inte mindre än 38 millimeter regn på bara en minut, vilket motsvarar 38 ton vatten per kvadratkilometer - eller nästan 38 700 liter.

Cumulonimbusmoln uppstår vanligtvis på våren eller sommaren i tempererade klimat som Nordeuropa, eftersom de behöver stora mängder varm luft.

I tropiska - och speciellt bergiga områden - är de vanligare, särskilt under monsunsäsongen.

Svåra att förutse men allt vanligare

Skyfallen beror på ett flertal små och stora faktorer - både innan de uppstår och innan de drabbar ett bebott område.

För det första krävs det tillräckligt stor mängd vatten i luften - först så att det stora cumulonimbusmolnet bildas och därefter så att nästa högtryck knuffar upp en stor mängd vatten i molnet.

Dessutom ska temperaturen vara hög, så att en extra luftmassa värms upp tillräckligt mycket för att röra sig uppåt, som vindriktning och -styrka dikterar om molnet möter det nya högtrycket vid precis rätt tidpunkt.

Ett skyfall är som ett meteorologiskt pussel och därför är de svåra att förutspå för meteorologerna - inte minst på grund av den stora roll vattenångan spelar.

Vatten antar flera former i atmosfären - exempelvis ånga, regndroppar, snö och hagel - och därför är det svårt för väderstationerna att med precision uppmäta hur mycket fukt det finns i molntäcket och vid jordytan.

Meteorologerna arbetar hela tiden med att utveckla och finjustera bättre varningssystem och de kan bli ännu viktigare i framtiden, eftersom klimatförändringar medför både fler och värre skyfall.