Tropiska orkaner inleder sin existens som en grupp åskväder i en instabil atmosfär över ett varmt hav – i regel över 26,5 °C varmt.
Energikällan till tropiska orkaner är nämligen värme och fukt från havens avdunstning.
Åskvädren kan utvecklas till ett tropiskt lågtryck i ett samspel mellan hav och atmosfär. Värme och fuktighet stiger från havet upp i åskvädret. Samtidigt tillförs även energi till processen genom frigörande av värme i samband med molnbildning.
Denna energi värmer upp luften så att den utvidgas. Det får lufttrycket att sjunka vid ytan under den utvidgande luften. Därmed dras mer luft in mot centrum och detta får varm och fuktig luft att stiga och bli till moln, som sedan tillför ännu mer energi och så vidare.
Så uppstår en orkan

1.
Havsvatten når en temperatur på drygt 26,5 grader. Det varma vattnet sträcker sig minst 50 meter ned under havsytan.
2.
Havstemperaturen får enorma mängder varm och fuktig luft att stiga upp i atmosfären och skapa ett område med djupt lågtryck eftersom varm luft är lättare än kall.
3.
Lågtrycket drar till sig kalla luftmassor som försöker att fylla upp lågtrycket, men jordens rotation gör att vindarna böjs av vilket roterar lågtrycket i uppåtgående riktning.
4.
Högt upp i atmosfären drar kraftig vind bort den uppåtstigande, varma luften från toppen av kanalen mitt i lågtrycket. Processen skapar plats för mer varm och fuktig luft.
5.
Vattenångan i den varma luften kondenserar och skapar stora, täta åskmoln. Bildandet av molnen friger mängder av värmeenergi. Det förstärker lågtrycket och gör att det utvecklas till en gigantisk tromb – en tropisk orkan.
Denna cykel kan upprepas gång efter annan och systemet kan intensifieras till dess andra faktorer spelar in. Det kan exempelvis vara kallare havsvatten eller att energin försvinner när orkanen går in över land.
Därefter krävs dessutom den avböjande corioliskraften. Det är den kraft som jordens rotation tillför de stora havsströmmarna och vädersystemen.
Den gör att det låga lufttrycket i den begynnande rotationen kan upprätthållas genom att vindarna inte kan röra sig rakt in och fylla lågtrycket.
På norra halvklotet kommer de vindar som försöker fylla upp lågtrycket att dras åt höger av corioliskraften, och de tvingas därmed in i en rotation moturs.
På södra halvklotet är fallet det motsatta, där avböjningen mot vänster tvingar vindarna att rotera medurs.
Kombinationen av corioliskraften och varmt havsvatten bestämmer var de tropiska orkanerna uppstår.
Corioliskraften är noll vid ekvatorn. Därför är kraften stark nog att verka först omkring 500 kilometer bort från ekvatorn på vardera sidan.
Lågtrycken kan därför inte utvecklas till orkaner längs ekvatorn.
Dessutom finns det orkan-fria zoner på båda sidor av Sydamerika och på västra sidan av Afrika på grund av kalla havsströmmar, som håller temperaturen i haven under de nödvändiga 26,5 °C.