Rekordet för vindhastighet vid jordytan sattes av orkanen Olivia 1996, då en vindstöt på 408 km/h uppmättes utanför Australien. Det är cirka dubbelt så hög hastighet som de kraftigaste vindstötarna i Nordeuropa kommer upp i.
Högre upp kan det blåsa ännu mer. Den 3 maj 1999 mätte väderradar exempelvis vindar på 485 km/h högst upp i en tromb som drabbade Oklahoma i USA, och på cirka tio kilometers höjd blåser de så kallade jetströmmarna konstant i hastigheter på upp till 417 km/h.
Vind blåser med ljudets hastighet
Jordens rekordvindar är långt ifrån ljudets hastighet, som definieras som 1 235 km/h vid jordens yta i 20 grader varm luft. Men det betyder inte att ljudhastigheten sätter någon principiell övre gräns för vindens hastighet.
Vind uppstår till följd av förhållandet mellan hög- och lågtryck, så teoretiskt sett kan överljudsvindar mycket väl uppstå på jorden. Solsystemets kraftigaste vindar finns exempelvis på Neptunus, där den når upp i mer än 1 900 km/h.
Om sådana vindar förekom på jorden skulle överljudsknallar runga runt träd, hus och annat som sticker upp i luften. Även solida byggnader skulle dock rasa redan vid lägre hastigheter. Det visar bland annat kärnvapenprovsprängningar, i vilka tryckvågen rör sig över ljudets hastighet de första kilometerna.
Tryckvågen är dock inte vind i traditionell bemärkelse. Den uppför sig snarare som en våg på havet, där molekylerna rör sig på plats och överför energin från explosionen mellan varandra.