Isfågeln är egentligen bara en istapp som bildats runt ett nätverk av grenar.
Istappar bildas under rätt kombination av flytande vatten och frost. De förekommer ofta när snön smälter trots kallt väder eftersom den ligger på exempelvis ett tak som värms upp av solen. Smältvattnet rinner sedan över kanten, där det möter den kalla luften och fryser till is igen.
Istapp var 30 meter lång
Om förhållandena tillåter en del av vattnet att rinna ända ner till spetsen av den nybildade istappen kan den fortsätta att växa i längd. 2017 upptäcktes till exempel en 30 meter lång istapp i nordvästra Kina. Där hade smältvatten från snö droppat från en klipphylla över kanten och fryst till is.
Isfågeln på bilden har troligtvis bildats på samma sätt. Snö eller is har smält i solen uppe på järnvägsbron och sedan har vattnet droppat ned på grenarna.
Men för att det ska bildas istappar måste det vara tillräckligt kallt och här hjälper bron till med sin skugga. I extrema fall kan det uppstå en skillnad på 25 grader mellan en mörk, solig yta och en plats i skuggan bara några meter bort.
Naturen lurar vår hjärna
1. I grund och botten är isfågeln som vi ser på bilden inte skapad i naturen, utan snarare i våra lata hjärnor. I det oändliga antalet former som ständigt formas i naturen kommer det undantagslöst att uppstå några som råkar likna något helt annat som vi sett tidigare och lagrat i hjärnan.
2. Våra ögon bombarderas med enorma mängder synintryck, betydligt mer än vad vi inser. Alla miljontals former, färger och rörelser som registreras av våra ögon under en sekund motsvarar den totala informationen i 600 digitala fotografier i den bästa upplösning.
3. Hjärnan måste sortera genom den stora floden av data, och det gör den genom att söka efter kända mönster. Processen sker i ett område i tinningloben, vilket därmed är anledningen till att vi exempelvis kan se en vacker fågel i en istapp – eller ett ansikte i kombinationen av semikolon, bindestreck och höger parentes . ;-)