En del av luften består av vattenånga. Är luften helt mättad med ånga, är den relativa fuktigheten 100 procent. Tillför man mer ånga, kommer vattnet att kondensera. Inom meteorologin använder man traditionellt två termometrar för att bestämma fuktigheten, en våt och en torr. Runt den våta har man placerat en bit tyg, och när vattnet förångas, kommer det att förbrukas värme. Denna värme tas från termometern, så att den våta termometern kommer att visa lägre temperatur än den torra. Skillnaden är ett mått på hur mycket vattenånga som finns i luften.
Metoden håller dock på att konkurreras ut av elektroniska mätningar, som bygger på att luftens elektriska motstånd beror på dess vattenhalt. Trots den moderna tekniken är en mekanisk metod som uppfanns så tidigt som 1783 fortfarande mycket utbredd. Den bygger på att hårstrån blir upp till tre procent längre, när fuktigheten ökar. I en hårhygrometer flyttar hårens förlängning eller sammandragning en visare på en skala.