Nästan all nederbördsbildning orsakas av stigande luft. När luften stiger kyls den av, och vid någon tidpunkt når den sin mättningspunkt. Om luften tvingas stiga ytterligare, kommer luftens vattenånga att förtätas till små vattendroppar – även kallade molndroppar eller iskristaller.
Stora droppar och iskristaller faller snabbare än små. Stora droppar med hög fallhastighet samlar upp mindre droppar och faller därmed ännu snabbare. Dessa stora droppar kolliderar med ännu fler droppar och växer därför ytterligare. Förr eller senare blir dropparna och iskristallerna så stora att de faller snabbare än uppvindarna inne i molnet, och därmed faller de ur molnet i form av nederbörd.
Temperaturen bestämmer typen av nederbörd
Iskristaller är i synnerhet effektiva på att starta nederbördsprocessen. Även på sommaren börjar det mesta av nederbörden som iskristaller högt upp i molnen. Nederbördsformen är beroende av temperaturförhållandena i atmosfären. Är det frostgrader hela vägen upp genom atmosfären, faller nederbörden som snö. Är det över noll nära marken, övergår den i snö, slask eller regn.
Underkylt regn består av underkylda regndroppar och bildas när det är frost vid marken, men över fryspunkten högre upp i atmosfären. När underkylda droppar träffar en yta, fryser de till is och gör vägbanor och trottoarer glashala.
En annan välkänd nederbördsform är hagel. Det bildas när kraftiga och uppåtgående luftströmmar i ett moln blåser tillbaka delvis smälta iskristaller i molnets översta del, där de hamnar under fryspunkten igen och fryser till is. De små iskulorna faller ur molnet som hagel.
Duggregn är små regndroppar med en diameter under 0,5 millimeter. Dropparna är små och lätta och förs iväg av vinden. En tumregel är att duggregn inte gör ringar i vattenytor.