Den 14 maj 2018 lyste himlen upp ovanför Oklahoma i USA under en bråkdel av en sekund av blå, lila och röda färger.
Amatörforskaren Kevin Palivec filmade av en slump fenomenet med en speciell kamera för svagt ljus.
Av än ännu större slump hände detta nära ett så kallat VHF (Very High Frequency) blixtkartläggningssystem, som är ett nätverk av radioantenner designade för att lokalisera och mäta blixtnedslag.
Fenomenet kallas gigantic jet (gigantisk jet) och är en kraftfull blixt som slår uppåt mot rymden. De är bland de mest kraftfulla och gåtfulla väderfenomenen på jorden.
Faktum är att de är så sällsynta att endast cirka fem av dessa gigantiska jets observeras per år, även om de förväntas inträffa mellan 1 000 och 50 000 gånger per år.
När de väl dyker upp är det oftast i samband med tropiska stormar över Stilla havet. Där händer det dock sällan att en blixt dokumenteras av en slump.
Det var anledningen till att forskare från ett antal amerikanska universitet och väderinstitut, däribland Georgia Tech Research Institute och Universities Space Research Association, inte kunde tro sina ögon när det blev möjligt att samla in data från den gigantiska uppåtgående blixten från 2018.
Deras resultat har publicerats i tidskriften Science Advances.
3D-modeller avslöjar blixtar
Genom att jämföra olika data från radioantennerna med satellitmätningar och Palivecs inspelning kunde forskarna ta fram en detaljerad 3D-studie av den massiva elektriska laddningen.
Så här ser en av 3D-modellerna ut. De vita prickarna visar den elektriska laddningen i molnet, den grå plattan representerar toppen av molnet, och de orange prickarna är den elektriska laddningen som skjuter upp mot jonosfären. Med dessa modeller kan forskare lära sig mer om dessa gigantiska jets.
Förutom att den rymmer 100 gånger så mycket elektrisk laddning som ett normalt blixtnedslag, sköt den kraftfulla ljusstrålen över 80 kilometer upp i atmosfären, vilket gör den till den mest kraftfulla blixten som någonsin observerats.
Närmare bestämt startade det gigantiska blixten på toppen av ett kraftfullt ovädersmoln, som mätte 50 gånger 50 kilometer på en höjd av mellan 15 och 20 kilometer över jordytan.
Därifrån sköt den gnistor uppåt och nådde ända upp i jonosfären som befinner sig på mellan 48 och 965 kilometer höjd.
Jonosfären är ett elektriskt ledande skikt i atmosfären där bland annat norrskenet bildas.
Den uppåtriktade blixten släppte loss 300 coulomb (måttenhet för elektrisk laddning som visar hur mycket ström som förflyttas per sekund) ut i jonosfären. I jämförelse flyttar vanliga blixtar drygt fem coulomb mellan molnen och jorden.
Temperaturen vid blixtens spets var relativt sval, med 200 grader. På andra håll i blixten nådde temperaturen dock drygt 4 400 grader.
Det här är en serie bilder från piloten Chris Holmes som filmade en uppåtriktad blixt redan i oktober 2019. Den övre röda delen kan nå upp till 200 grader och den blå delen av blixten kan nå upp i 4 400 grader.
"Vi kunde kartlägga den gigantiska blixten i tre dimensioner med hjälp av data av riktigt hög kvalitet", säger huvudförfattaren till upptäckten, Levi Boggs från Georgia Tech Research Institute, i ett pressmeddelande.
"Där kunde vi se ytterst högfrekventa källor ovanför molntoppen som inte tidigare har funnits i lika hög detaljgrad. Med hjälp av satellit- och radardata kunde vi räkna ut var den mycket heta ledardelen av urladdningen var placerad över molnet."
Detta är en bild ovanifrån en gigantisk jet över Myanmar. Bilden togs med en digitalkamera av astronauter från Expedition 31 ombord på den I)nternationella rymdstationen (ISS) den 30 april 2012.
Forskarna kan dock inte förklara varför dessa blixtar slår upp mot rymden. Det kan bero på att något i molnen blockerar strömmen från att slå nedåt, vilket gör att blixten istället måste söka sig uppåt mot den elektriskt laddade jonosfären.