"Det är bra för jordbruket" är den positiva standardkommentaren, när sommarens blå himmel lämnar plats för en regnskur och solbadandet måste pausas en stund.
Doften, som stiger upp från marken i kölvattnet efter skuren, är en välkommen bonus. Den är lätt att känna igen och sprider sommarglädje via näsan – doften av livgivande vatten på torr jord.
Biologer har I årtionden undersökt varifrån doften kommer och varför den främst uppkommer efter sommarens regnskurar.
Det har visat sig att förklaringen ligger i en bakterietyp med äventyrslystnad, som tar lift ut i världen med den första regndroppe som erbjuder chansen.
Svampliknande bakterier sköter växterna och luktar jord
Doften som ditt luktsinne fångar upp är ett ämne vid namn geosmin, som kommer från det grekiska ordet "geo" (jord) och "osmin" (lukt).
Ett antal olika bakterier utsöndrar ämnet när de dör, men i synnerhet bakteriearten Streptomyces coelicolor producerar det jorddoftande alkoholämnet i stora mängder.
Streptomyces-bakterierna är en värdefull bundsförvant till växterna, eftersom de hjälper till att bryta ned och omsätta näring, samt för människor, som får dem i form av olika antibiotika.
Både deras livscykel och struktur liknar mer svamparnas – de lever i kolonier och fortplantar sig med hjälp av sporer.
Bakterietypen är så kallat icke-motil, det vill säga att den inte själv kan sprida sina sporer och breda ut sig. I stället är den beroende av att få lift med vind, vatten eller andra rörliga bakterier för att växa till på nya platser.
Regndroppar drar upp doftsporer ur myllan
Bakterierna producerar mest geosmin i god, fuktig jord. Men när sommarvärmen slår till och regnet uteblir dör en stor del av bakterierna.
När regnet når jorden färdas Streptomyces-sporer genom droppen och frisätts i luften som en dimma av doft, tack vare det medföljande ämnet geosmin.
På så sätt omvandlas de till geosmin, samtidigt som deras död sätter fart på produktionen av sporer – bakteriens nästa generation, som ska resa ut i världen och söka efter bättre tillväxtbetingelser.
När regnet slutligen kommer, står därför mängder av sporer på språng. Och när vattnet träffar jorden färdas sporerna upp genom droppen och sprids som en liten doftdimma – en så kallad aerosol – fylld med geosmin.
Det är denna doftdimma av jordluktande geosmin efter regnskuren som – både symboliskt och biologiskt – talar om för våra näsor att sommaren står i full blom och att naturen frodas.