Nej, luftgropar har inte alls något med gropar att göra. De uppstår inte för att flygplanet plötsligt möter en ficka utan luft, utan på grund av speciella väderfenomen. Uttrycket luftgropar täcker i själva verket tre olika väderfenomen, som alla får flygplanet att skumpa fram över himlen. Ingen av dem är dock ett hot mot flygplanets säkerhet. Luftgropar uppstår för det första, när flygplanet under sin färd möter varm luft.
Den varma luften lyfter planet uppåt. När luften åter blir kallare, faller flygplanet igen. Sådana skiftningar mellan varm och kall luft uppstår till exempel i åskväder, och det är typiskt den sorts turbulens som kaptenen brukar ge passagerarna information om. För att hålla en god bränsleekonomi skall ett flygplan helst upp i atmosfärens jetström, som ligger 8-12 kilometer över oss.
Här är det god fart på vinden, och det kan ge flygplanet värdefull medvind. På gränsen till jetströmmen skapas det emellertid virvlar mellan strömmens snabba luft och den långsammare luften undertill. Detta kan skapa en kraftig turbulens – luftgropar. Till slut kan man uppleva luftgropar, när flygplanet färdas över höga bergskedjor. När vinden blåser in mot ett berg, tvingas den upp för bergets lovartsida. Den uppåtstigande luften pressar upp den ovanförliggande luft som ligger i vägen, och denna lyfter i sin tur flygplanet. När detta kommer över på bergets läsida, upplever passagerarna istället en dykning.