Att avgöra vad liv är kan låta som en trivial fråga, men det är det inte.
Det finns inte någon entydig definition på liv utan bara en rad kriterier.
Problemet är att oavsett vilket kriterium man väljer är det inte till hundra procent täckande. Till exempel skulle man kunna tro att allt liv kännetecknas av att det kan reproducera sig självt.
Redan här blir det dock fel. Mulåsnor kan inte föröka sig men lever ändå. Det går inte heller att säga att liv är något som tar upp solljus.
Det finns bakterier som lever nära underjordiska vulkaner och fungerar helt oberoende av solljus.
Omvänt finns det sådant som uppfyller vissa av kriterierna men som ingen skulle betrakta som levande.
Till exempel har eld ett slags ämnesomsättning, och det finns kristaller och maskiner som kan reproducera sig själva.
Biologerna står alltså med ett fenomen som alla känner till men inte kan definiera mer exakt.
De måste nöja sig med att lista en rad egenskaper som kännetecknar de flesta former av liv.
Ännu mer invecklat blir det om man börjar tänka på liv på andra ställen i universum.
Medan jordiskt liv i allmänhet är beroende av vatten och är uppbyggt av speciella molekyler som är baserade på kolkedjor, är det långt ifrån säkert att det samma gäller på andra platser.
I teorin kan man mycket väl föreställa sig helt andra livsformer.
När Vikingsonderna på 1970-talet tog prover från Mars yta och sökte efter mikroskopisk ämnesomsättning var ett av proverna faktiskt positivt. Alla anser dock att det berodde på ett fel som hade med definitionen på ämnesomsättning att göra.
Den bästa definitionen på liv är kanske att det kan dö. Tyvärr avgör det ju saken först när det är för sent.