Vad är hållbarhet?
På grund av klimatkrisen används ordet "hållbarhet" i dag oftast i samband med klimat och miljö. Men det är bara ett sätt att tänka på hållbarhet.
För att något ska vara hållbart betyder egentligen bara att sättet som något produceras inte förstör eller utarmar de resurser det är beroende av. Det som produceras kan vara allt från timmer och olja till sugrör av plast eller mer abstrakta storlekar som vinst eller framsteg.
I förhållande till att bedöma hållbarhet behöver det bara finnas ett samband mellan det som produceras och de resurser som behövs för att producera det.
Om en grupp fiskare drar upp för många fiskar från sina havsområden blir det svårt för fisken att fortplanta sig tillräckligt för att upprätthålla populationen. Under ett antal år krymper populationen och i slutänden kan fisken dö ut i respektive vatten. Fiske på det här sättet är därför inte hållbart, eftersom resurserna - fisken i det här exemplet - utarmas så pass att det på sikt inte kommer att räcka till för att producera produkten.
Ett exempel på hållbarhet är fiske där fiskbestånden hela tiden tillåts vara tillräckligt stora för att ersätta den fångade fisken med nya yngel. På så sätt finns fiskbeståndet kvar, och det finns även fisk att fånga om tio, 20 och 50 år.
Men hållbarhet handlar inte bara om biologisk mångfald, klimat eller miljö. Om något är hållbart beror på vilket underlag det bedöms.
I näringslivet är det stort fokus på finansiell hållbarhet. Det innebär att ett företag går runt på det företaget tjänar in. Om det inte kan det är det inte - ännu, åtminstone - ekonomiskt hållbart. Här bedöms hållbarhet utifrån en ekonomisk parameter.
Vad är definitionen av hållbar utveckling?
Det finns ingen enhetlig vedertagen definition av hållbar utveckling som gäller överallt. Men principen att något är hållbart om det inte förstör sin egen resursbas återfinns i de olika definitionerna.
Enligt Nationalencyklopedin definieras hållbar utveckling som "att ett samhälle fungerar på ett sådant sätt att tillgångarna räcker för människor även i framtiden", vilket dels innebär att man inte utnyttjar naturen mer än den tål, dels att man fördelar tillgångarna rättvist.
I Brundtlandrapporten, som utarbetades för FN 1987 och för första gången fokuserade på global hållbarhet, definieras begreppet hållbarhet som en process som:
"...tillgodoser nuvarande generationers behov utan att äventyra framtida generationers förmåga att möta sina behov." Brundtlandrapporten, 1987
Danmarks Tekniske Universitet (DTU) skriver att hållbarhet betecknar "nötning av en teknik eller en kultur på naturgrunden".
Och enligt DTU finns det tre aspekter på hållbarhet: En social, en ekonomisk och en ekologisk.
Var är hållbarhet mest utbrett?
Hållbarhet kan användas för att bedöma handlingar och sammanhang inom en mängd olika områden. Sättet att bedöma hållbarhet – om något tar bort förutsättningen för att leva om det fortsätter på samma sätt – kan också användas i relation till mänskliga relationer.
Kan ett kompispar fortsätta att vara vänner om den ene bara pratar om sig själv när hen vet att det irriterar kompisen? Det kan visa sig att det inte är hållbart för vänskapen.
I dag pratar dock de flesta forskare, politiker och förmodligen också vanliga människor om klimat och miljö när de pratar om hållbarhet. Huruvida något är hållbart har blivit en viktig fråga på grund av människoskapade temperaturhöjningar och klimatförändringar.
Några av de mycket stora industrier där hållbarhetsfrågor har blivit oundvikliga är till exempel energi, bygg, mode, transport, jordbruk och livsmedel.
En av de stora frågorna är därför om jordbruket är hållbart. Å ena sidan hävdar kritikerna att jordbruket använder för mycket utrymme för att odla grödor för att utfodra mjölk- och köttboskap. De tror att marken kan användas bättre och mer hållbart om man odlar grönsaker i stället för att ge föda åt människor.
Är ekologiskt jordbruk alltid hållbart?
Ekologiskt jordbruk är i vissa avseenden mer hållbart eftersom det inte använder skadliga bekämpningsmedel som kan tränga ner i marken och den omgivande miljön. Det är därför mer hållbart för naturen om det är ekologiskt.
Men nyare forskning visar att ekologisk odling måste använda betydligt större arealer än konventionell odling för att producera samma mängd grödor, mjölk eller kött. Eftersom de ekologiska bönderna inte får använda bekämpningsmedel och därmed inte kan skydda sig lika effektivt mot ogräs och sjukdomar i grödorna händer det att en del av skörden går förlorad.
Till exempel fann en studie från 2012 att ekologiskt jordbruk krävde 84 procent mer mark för att skörda samma mängd mark grödor som konventionellt jordbruk.
Miljöavtrycket för ekologiskt och konventionellt nötkött är enligt en studie från 2020 också lika stort eftersom de ekologiska nötkreatur måste använda betydligt mer betesmark.
Kan hållbarhet rädda planeten?
Precis som det finns olika parametrar – eller resursbaser för att bedöma hållbarhet – finns det också olika nivåer, från små lokala sammanhang till mer världsomspännande.
Ekologiskt jordbruk kan verka mer hållbart i mindre och mer lokal skala. Om man däremot tittar på om jordbruket är hållbart i förhållande till hela jordens resurser är svaret mindre positivt, eftersom ekologiska djur kräver betydligt större arealer.
Därför har många forskare, aktivister och politiker börjat arbeta med begreppet "holistisk hållbarhet". Här ligger fokus på att en produktion bara är hållbar om den är hållbar på samtliga tre parametrar – nämligen ekologiskt, ekonomiskt och socialt.
Det räcker alltså inte att fiskarna kan tjäna pengar, eller att de inte överfiskar sin del av havet. Det handlar om att bedöma om inte fisken som försvinner på ett ställe förstör de marina ekosystemen och näringskedjorna på andra håll i världen. Holistisk hållbarhet utvärderas ständigt i stor skala.
Den bygger på att vi bara har en planet med en begränsad mängd resurser som hela mänskligheten är beroende av i framtiden.