Piteraq betyder direkt översatt ”det som överfaller en”, och det är just det som händer.
En piteraq är en så kallad fallvind, som bildas speciellt under kalla, vindstilla nätter, då luften över inlandsisen blir extra avkyld av det kalla underlaget.
I den situationen bildas det ett tjockt lager med mycket kall luft, som är skild från den överliggande, varmare luften.
Kall luft är som bekant tyngre än varm, och därför kommer den avkylda luften vid isens yta på grund av tyngdkraften att röra sig nedåt, om den har möjlighet till det.
Det har den uppe på den högt belägna inlandsisen. På samma sätt som en lavin glider ned för ett berg kommer luften att strömma ned över isen.
Strömmen förstärks ytterligare om det i landskapet finns klyftor eller andra nedsänkningar, där den kan samlas och accelerera.
När luften kommer fram till kusten kan den ha blivit till en storm med dubbel orkanstyrka.
Till exempel raserades samhället Ammassalik på den grönländska östkusten av piteraq den 6 februari 1970.
Innan vindmätarna bröt samman hann de registrera vindar på över 250 kilometer i timmen. Kalla fallvindar kan också förekomma över större avstånd.
Till exempel strömmar boran in från kalla områden i Ryssland och träffar Adriatiska havets norra kuster.