Diamanters vikt anges traditionellt i karat. Ursprungligen motsvarade en karat vikten av en johannesbrödkärna, vilket naturligtvis inte var något särskilt exakt mått. Senare använde olika länder olika värden på en karat.
Först 1913 infördes beteckningen metrisk karat som internationell standard. Man bestämde då att en karat är det samma som 200 milligram eller 0,2 gram.
Diamanter utkristalliserar under de extrema temperaturer och tryck som råder från cirka 150 kilometers djup inne i jorden i den del som kallas manteln. Det tryck som krävs för att bilda en stor diamantkristall vid till exempel 1400°C motsvarar att Eiffeltornet med sina 7000 ton balanserar på en platta på bara tolv gånger tolv centimeter.
När diamantkristallen bildats, transporteras den upp genom sprickor i jordskorpan som fragment i lava.
Liksom för andra kristaller finns det ingen egentlig gräns för hur stora diamanter kan bli, om det bara hela tiden finns de ämnen den skall växa ur, och om de fysikaliska och kemiska villkoren är gynnsamma.
Den största rådiamanten hittades i Sydafrika 1905, och den var stor som en knuten hand. Den vägde 3106 metriska karat och kallades ”Cullinan” efter gruvans ägare.
Diamanten sågades sedan upp och slipades till flera mindre smyckesstenar, av vilka ”The Great Star of Africa” med sina 550 karat är världens största slipade diamant.
Den ovärderliga juvelen förärades Englands kung Edward VII år 1907 och sitter idag i drottning Elizabeths spira i Towern i London.