Tänk om vi inte haft kontinentaldrift?

I omkring 50 år har forskarna vetat att jorden har kontinentaldrift och alltså på ytan består av plattor, som rör sig i förhållande till varandra. Plattorna stöter samman eller glider in under varandra och orsakar på så sätt jordskalv och vulkaner.

Kontinentaldriften är också anledningen till att jordens yta är så ojämn med höga berg och djupa oceaner.

Ingen djupa gravar eller höga berg

Hade jorden inte haft kontinentaldrift, skulle den varken ha djuphavsgravar eller bergskedjor. Faktiskt skulle jorden inte ha några kontinenter. De växer nämligen lugnt och stilla på de platser där en så kallad oceanbottenplatta glider in under en annan platta och sänder upp magma till jordytan.

Uppbyggande av kontinenter sker i dag på flera ställen på jorden – bland annat i Sydeuropa, i Karibien och hela vägen runt Stilla havet.

Kontinentaldriften är också jordens sätt att göra sig av med värme. Sedan sin tillkomst för omkring 4,6 miljarder år sedan har jorden varit under konstant avkylning. Värmen kommer dels från jordens kärna, dels från sönderfall av radioaktiva grundämnen i jordens mantel. Värmeflödet driver enorma konvektionsceller i manteln, som i sin tur driver kontinentaldriften vid ytan.

Utan kontinentaldriften skulle jorden behöva ett annat sätt att göra sig av med värmen på.

Avkylningen skulle förmodligen vara mindre effektiv och jorden därför varmare.

Jorden släpper ut värme

Sedan sin födelse har jorden varit under konstant avkylning. Värmen från jordens inre driver de så kallade konvektionsströmmarna i manteln, som i sin tur driver kontinentaldriften.

Spridningszon: Här bildas ny havsbotten, när magma från jordens inre pressas upp på havsbottnen och stelnar till nytt plattmaterial.

Subduktionszon: En oceanbottenplatta glider in under en annan platta. Stigande tryck och temperatur smälter lite av plattan.