Forskarna sänkte ned 39 seismografer till havsbotten runt Mittatlantiska ryggen, en bergskedja som utgör gränsen mellan Nord- och Sydamerikas tektoniska plattor å ena sidan och Afrika och Eurasien å andra sidan.
Förklaringen låg överraskande djupt
Forskarna misstänkte att det kunder röra sig om strömmar av magma från jordens övre mantel mot jordskorpan som gjorde att plattorna tvingades isär.
Seismograferna kartlade materialet i manteln genom att mäta små skakningar från jordbävningar på andra platser i världen.
Skakningarna sprids över jorden och påverkas av det material som de möter under vägen. Det gör att seismografer kan ta fram ett tvärsnitt av jorden som visar magmas rörelser i den övre och nedre manteln.
Till forskarnas förvåning visade mätningarna att det fanns en rörelse i materialet hela vägen från den nedre manteln på cirka 660 kilometer djup upp genom den övre manteln mot jordskorpan.
Det är första gången som geologer har upptäckt en direkt koppling mellan material från så pass stora djup och kontinentalplattornas rörelse.
Den nya upptäckten får betydelse för vår förståelse av plattektoniken, men också för möjligheterna att förutsäga vulkanutbrott och jordbävningar som skapas av plattornas rörelser.