Bläckfiskar är fascinerande varelser, och de fortsätter att förvåna forskarna. De kan spruta bläck, ändra färg och lösa avancerade uppgifter – och de flesta arter har tre hjärtan.
Bläckfiskar kan delas in i flera grupper. De två mest kända är åttaarmade bläckfiskar och tioarmade bläckfiskar.
Bläckfiskarna har framför allt fascinerat neurologer, eftersom deras hjärn- och sinnessystem är helt annorlunda än övriga djurs.
Åttaarmade bläckfiskar har bland annat fler neuroner i tentaklerna än i den centralt belägna hjärnan. Det gör att bläckfisken kan kontrollera fångstarmarna oberoende av varandra.
Sugkopparna kan också känna och smaka på omgivningarna. Det har forskarna länge känt till, men de har inte lyckats lista ut hur det fungerar.
Nu har en grupp amerikanska forskare vid University of California San Diego och Harvard University kommit på hur bläckfiskar känner smak med tentaklerna.
Inte nog med det. De har även kommit fram till att åttaarmade bläckfiskar och tioarmade bläckfiskar känner smak på olika sätt, och forskarna har spårat deras evolutionära anpassning till en gemensam förfader.
Det kan man läsa i två forskningsartiklar i tidskriften Nature, som beskriver hur särskilda proteiner på fångstarmarna gör det möjligt för bläckfiskar att känna smak på ytor med hjälp av sugkopparna.
Känner smak med tänkande tentakler
I det ena projektet har forskarna studerat den åttaarmade bläckfiskarten Octopus bimaculoides.
Den åttaarmade bläckfiskarten Octopus bimaculoides kan känna olika smaker med fångstarmarna samtidigt. De fungerar som separata smakorgan, som registrerar olika smaker på en gång och skiljer dem från varandra.
De lade märke till en karakteristisk struktur på djurets tentakelceller och misstänkte att den fungerade som en sorts receptor, som är levande cellers signalmottagare för kemikalier i bläckfiskens miljö.
Under ett avancerat mikroskop kunde de se att receptorn består av fem tunnformade proteiner, som tillsammans bildar ett ihåligt rör.
När de studerade bläckfiskens genom fann de 26 gener för de tunnformade proteinerna, som kunde kombineras för att skapa miljontals olika femdelade kombinationer som registrerar olika smaker.
Därefter kom de fram till att receptorerna kan binda till molekyler som inte är vattenlösliga, vilket tyder på att de är specialiserade på att hitta kemikalier på ytor som fiskskinn, kräldjur eller artens egna ägg.
Med andra ord känner den åttaarmade bläckfisken smaker med sugkopparna, vilket gör att den snabbt kan avgöra vad den har att göra med utan att ens vidarebefordra informationen till hjärnan.
Tentaklerna tänker själva och kan samtidigt skilja mellan flera olika smaker.
Väljer bort bittra bytesdjur
I det andra projektet har forskarna studerat hur de kemiska receptorerna uppstått i hela blötdjursklassen bläckfiskar, Cephalopoda.
Gruppen jämförde de åttaarmade bläckfiskarnas receptorer med den tioarmade bläckfiskarten Sepioloidea lineolatas.
Den tioarmade bläckfiskarten Sepioloidea lineolatas känner bitter smak. Det gör att den kan acceptera eller avvisa bytet utifrån hur det smakar.
Det har visat sig att tioarmade bläckfiskars receptorer reagerar på molekyler som ger en bitter smak. Forskarna hävdar att det gör att bläckfisken kan acceptera eller avvisa bytet utifrån hur det smakar.
Slutligen kunde gruppen konstatera att tioarmade och åttaarmade bläckfiskars receptorer för omkring 300 miljoner år sedan började utvecklas oberoende av varandra från en gemensam förfader.
Tioarmade bläckfiskar gömmer sig tålmodigt på havsbottnen och kastar ut två tentakler för att fånga sitt byte. De smakar följaktligen på bytet först när de vidrör det.
Åttaarmade bläckfiskar rör sig i stället längs havsbottnen och letar efter bytesdjur med sina känsliga sugkoppar på tentaklerna. Därmed smakar de på flera bytesdjur samtidigt.
Smaksensorerna på tentaklerna har anpassat sig evolutionärt till olika jaktmetoder.