De allra flesta svampar är ofarliga, men omkring hundra arter är giftiga och flera av dem kan döda dig om du inte får snabb, effektiv behandling.
Intag av giftig svamp medför vanligen illamående, kräkningar och magont. Symptom inom två timmar efter intaget är i många fall ett tecken på att förgiftningen inte är dödlig.
Om symptomen dyker upp senare kan det däremot vara fara för livet.
Aktivt kol kan rädda levern
Om du har fått i dig några av de allra giftigaste svamparna kommer symptomen ganska sent.
Giftsvamparnas kung är lömsk flugsvamp (Amanita phalloides), som ligger bakom över 90 procent av alla dödsfall orsakade av svampförgiftning.
Svampen känns igen på sin grågröna färg, vita strumpa vid basen och oangenäma lukt.
Lömsk flugsvamp orsakar en inflammation i mag-tarmsystemet och hindrar kroppen från att bilda proteiner.
Symptomen efter intag av lömsk flugsvamp uppstår först efter sex–tolv timmar. Svampen innehåller giftämnena alfaamanitin och fallotoxin.
Alfaamanitin binder till ett enzym i cellerna och förhindrar en livsnödvändig cellprocess i vilken dna översätts till mrna. Utan mrna kan cellerna inte bilda proteiner, vilket kan få fatala konsekvenser.
Fallotoxin är inte lika potent, men orsakar smärta och svår inflammation i mag-tarmsystemet, som är de första symptomen på förgiftning.
Den första behandlingen är vanligen aktivt kol, som binder till giftämnena och hindrar dem från att tas upp i kroppen. Om aktivt kol intas i tid kan det lindra symptomen och vara livräddande.
Några dagar efter intaget av lömsk flugsvamp kan levern och njurarna ha satts ur spel. Då kan transplantation krävas för att den förgiftade personen ska överleva.
Studier har visat att ämnen som silimarin, som finns i tistlar, samt penicillin kan minska giftämnenas upptag i levern och minimera skadorna.
Murklans gift är raketbränsle
En nästan lika dödlig giftsvamp är stenmurklan, som angriper kroppen med ... raketbränsle!
Svampen innehåller ämnet gyromitrin, som magsyran omvandlar till monometylhydrazin, som bland annat användes som bränsle i Nasas Titanraketer.
I magsäcken omvandlas kombinationen av magsyra och stenmurklans gift till raketbränslet monometylhydrazin.
Giftet angriper centrala nervsystemet, där bildningen av signalsubstansen GABA blockeras. Det leder till bedövningstillstånd, delirium, förlust av koordinationsförmåga, muskelkramper, okontrollerade skakningar och krampattacker.
Därutöver angrips mag-tarmsystemet, som reagerar med kräkningar och diarré.
Blodsockret sjunker och blodceller bryts ner och friger hemoglobin, vilket kan leda till njursvikt och anemi. Efter några dagar kan även leverskador uppstå.
Även här utgörs behandlingen av aktivt kol, detta för att så många giftämnen som möjligt ska föras ut ur kroppen. Läkarna ordinerar dessutom ämnet pyridoxin, som motverkar blockeringen av GABA-produktionen och därmed de neurologiska symptomen.
Svåra förgiftningar med stenmurkla resulterar i död fem–sju dagar efter intaget. Svampen känns igen på sin korta fot, sin rödbruna färg och sina hjärnliknande veck.
