Röntgenbilder har löst 30 000 år gammalt mysterium
Den mumifierade pälsbollen hittades i den kanadensiska permafrosten för flera år sedan. Nu har paleontologerna kommit fram till vad det är.
Röntgenbilder visade benvävnad i det 30 000 år gamla istidsdjuret.
Sedan istiden har det legendariska guldfältet Klondike i nordvästra Kanada varit täckt av permafrost.
Den frysta marken gör landskapet till en skattkammare av välbevarade istidsdjur med hud, hår, klor och hela organ. Under de senaste åren har både en vargvalp och en nästan komplett unge av arten ullhårig mammut hittats.
Nu har en grupp paleontologer i Yukon visat upp ännu ett välbevarat istidsdjur, som hittades av en gruvarbetare i området redan år 2018 men som nu har undersökts med röntgenstrålning, meddelar Canadian Broadcasting Corporation (CBC).
Vid en första anblick ser bollen mest ut som en brun sten eller en pälsboll, men en noggrannare undersökning avslöjar en rad detaljer.
”Den är inte riktigt igenkännlig förrän man ser de små händerna och klorna, en liten svans och öronen”, säger paleontologen Grant Zazula till CBC.
Han ville ta reda på mer om pälsdjuret, som snart ska ställas ut på museum. Därför tog han det med sig till veterinären Jess Heath i staden Whitehorse, som röntgade den lilla klumpen.
Visade tydlig benstruktur
Jess Heath var inte alls säker på att röntgenbilderna skulle visa något särskilt, eftersom benvävnaden i mumifierade forntidsdjur med tiden kan förlora kalk och därför framträder svagare på bilderna.
Så var det emellertid inte i det här fallet.
På bilderna kunde veterinären se en tydlig benstruktur på ett ytterst välbevarat exemplar av en ung arktisk jordekorre, som troligen låg hopkurad i dvala när den dog. Exakt vad som orsakade den forntida gnagarens död visade emellertid röntgenbilderna inte.
Se en av röntgenbilderna här:
Jordekorren – som hittades i Tr’ondëk Hwëch’in, ett område som är bebott av en ursprungsbefolkning med samma namn – tillhörde samma ras av arktisk jordekorre som lever i Yukon än i dag.
Dessa arktiska gnagare skapar hålor i marken och går i dvala i så mycket som åtta av årets månader, detta som en anpassning till det stränga klimatet. Många av de här hålorna har bevarats sedan istiden, så fynd av jordekorrar är inte ovanliga. En hel ekorre är dock sällsynt, enligt Grant Zazula.
Han menar att ekorrar från istiden är särskilt intressanta att studera just för att de överlevde i området efter istiden.
”Djur som finns kvar än i dag är seglivade. De har ju uthärdat en massa förändringar i forntiden. Det är viktigt att ta med i beräkningen när vi försöker komma fram till hur framtidens klimatförändringar kommer att påverka de här djuren”, säger Zazula till CBC.