Grekland, Turkiet, Italien, Spanien, Sibirien och Kalifornien. Ödeläggande skogsbränder har härjat runtom i världen i sommar.
Förutom de uppenbara katastroferna i form av omkomna personer och nedbrända hem påverkar de stora bränderna även klimatet. Enorma mängder koldioxid släpps ut i atmosfären när skogar brinner – data från Europeiska miljöbyrån (EEA) visar att sommarens skogsbränder har släppt ut minst lika mycket koldioxid som Australien, Brasilien och Frankrike gjorde tillsammans under 2019.
Men skogsbränder är inte bara förödande, de är även självförstärkande. Ur lågorna bildar bränderna ett eget vädersystem som kan förstöra allt i dess väg med brinnande stormar, torra åskväder och brandtornador.
Om du läser artikeln i din mobiltelefon rekommenderar vi dig att öppna den i datorn när du kommer hem. På så sätt får du med alla detaljer.
Regn av gnistor flyttar eldfronten
I en brand stiger gnistor av glöd med värmen mot himlen. Gnistorna är i regel så små att de brinner ut innan de landar igen. På grund av omfånget av en skogsbrand kan lågorna bära exempelvis brinnande bark och kvistar högre upp, varifrån de med vinden kan bäras från 500 meter upp till 24 kilometer och antända nya skogsbränder.
Eldvirvel intensifierar branden
Varm, uppåtstigande luft roteras av vinden och skapar en virvelvind av lågor i brandens utkant. Den så kallade eldvirveln drar ned luft och brännbara material till marken och förstärker därmed förbränningen 3–8 gånger. En eldvirvel sträcker sig vanligtvis över 10–50 meter och förekommer under ett par minuter.
Jättebrand bildar eldstormar
I takt med att skogsbränder växer uppstår en så kallad skorstenseffekt. När varm luft stiger uppåt i en pelare, suger den in luft längst ned, som kan uppnå hastigheter av stormstyrka. På så sätt blir branden varmare, självförstärkande och mer oförutsägbar. Eldstormar uppstod exempelvis i bombade städer under andra världskriget.
Rökpelare förvandlas till eldmoln
Om en skogsbrand täcker ett tillräckligt stort område, blandar sig röken med kyligare luft högre upp, som kyler och utvidgar pelaren. Längre upp blir rökens innehåll av vattenånga till moln, kallade pyrocumulus. I sällsynta fall ger molnen kraftiga skyfall som kan släcka skogsbranden.
Domedagsmoln utlöser torråska
De största eldmolnen heter pyrocumulonimbus och kan precis som vulkanutbrott medföra blixtnedslag. Exakt hur blixtarna uppstår är okänt, men den stigande värmen, vattenångan och turbulensen tros skapa spänningsskillnader i molnet, som utlöses vid torråska. Blixtarna kan antända nya bränder.
Varm luft framkallar helvetestornado
I tre fall har en skogsbrand utvecklat en tornado som sträcker sig från marken till eldmolnet över den och varar i en halvtimmes tid. Eldtornador uppstår i stora mängder stigande varm luft och kan uppnå hastigheter på upp emot 260 km/h, den tredje värsta tornadokategorin. Det räcker för att lyfta brandbilar från marken.
Partikelmatta kan leda till atomvinter
Mätningar i eldmoln visar att rökpelaren sprider små partiklar i luftlagren över molnen, stratosfären. Där kan de bli uppvärmda av solen och därmed hålla sig svävande runt jorden. Partikelmattan blockerar solljuset och medför globala minskningar i temperaturen under upp till åtta månader, precis som fenomenet atomvinter.
Rökmatta färgar himlen röd som blod
Skogsbränderna i Kalifornien i september 2020 färgade himlen över San Francisco röd mitt på dagen på grund av mikropartiklar i atmosfären, som sprider solljusets längre våglängder – det röda och orange ljuset. Färgerna dränker den annars blå himlen, som normalt uppstår av ljusets möte med partiklar som vattenånga och kväve.