Jordbävning skapar tsunami

Forskare hittar bevis för det största jordskalvet i människans historia

Ett så våldsamt jordskalv att människor flydde från området i 1 000 år. Det är vad forskarna tror sig ha hittat bevis för djupt nere i Atacamaöknens torra sand.

Ett så våldsamt jordskalv att människor flydde från området i 1 000 år. Det är vad forskarna tror sig ha hittat bevis för djupt nere i Atacamaöknens torra sand.

Shutterstock

Ett skräckinjagande megaskalv skapade en flera tusen kilometer lång tsunami och fördrev människor från området i 1 000 år.

Så kan den våldsamma verkligheten ha sett ut för omkring 3 800 år sedan i det som i dag är norra Chile.

Det är slutsatsen i en ny studie publicerad i den renommerade vetenskapliga tidskriften Science, i vilken arkeologer från bland annat Universidad de Chile dokumenterar bevis för vad de tror är det största jordskalvet i människans historia.

Förödelsen efter jordbävningen i Valdivia

Rekordet i jordbävningar under människans historia har hittills tillhört jordbävningen i Valdivia, som drabbade södra Chile den 22 maj 1960 och kostade omkring 1 700 människor livet. Skakningarna mätte då mellan 9,4 och 9,6 på momentmagnitudskalan. Men själva brottzonen vara "bara" 800 kilometer lång – det vill säga 200 kilometer kortare än under det nyupptäckta skalvet.

© Wikimedia Commons

Jättestenar stora som bilar sköljdes in över land

Enligt studien var jordbävningen ett så kallat megaskalv, som är det mest kraftfulla skalvet som finns. De enorma skakningarna uppstår när en av jordens tektoniska plattor pressas ned under en annan och utlöser enorma krafter.

Och just det hände enligt forskarna för omkring 3 800 år sedan, när den så kallade Nazcaplattan under Stilla havet kolliderade med de sydamerikanska plattorna. En kollision som nådde ända upp till 9,5 på momentmagnitudskalan och skapade en så kallad brottzon i jordskorpan på hela 1 000 kilometer.

Jordbävningen försköt havsbottnen och utlöste en jättetsunami med vågor som var upp till 20 meter höga, som välte in över Atacamaöknen och kastade in stenar stora som bilar över kusten – i Nya Zeeland.

Utgrävningar i Atacamaöknen

Utgrävningar av stora stenar hjälpte forskarna att sätta ihop det de tror var den största jordbävningen i människans historia.

© Universidad de Chile

Fördrev befolkningen i 1 000 år

Forskarna sammanställde bevisen för den enorma naturkatastrofen genom att närstudera småstenar och havsdjur som hade sköljts långt in över Atacamaöknens snustorra och oframkomliga sand – så långt in på land att en storm omöjligt kan har varit boven.

Därefter använde de kol-14-metoden till att åldersbestämma 17 av fynden, som fördelades över en sträcka på 600 kilometer långs Chiles norra kust. Och det avslöjade att de alla hade sköljts i land för nästan 4 000 år sedan.

Vid tiden för skalvet beboddes Atacamaöknens kustlinje, enligt arkeologiska utgrävningar, av jägar- och samlarsamhällen. Forskarna kunde bland annat se hur de enorma vågorna från tsunamin och dess återgång hade utplånat flera stenhus och lämnat invånarna utan någonting kvar.

Utgrävningarna avslöjade också att det skulle ta hela 1 000 är innan människor återvände till området – trots att de var beroende av havet för att skaffa föda.

Utgrävningar i Atacamaöknen

En del av väggarna mot stenhusen längs kusten hade vält mot havet. Högst sannolikt till följd av den våldsamma kraften i tsunamins återgång.

Faran lurar i djupet

Hittills har forskarna inte trott att det kunde uppstå jordskalv av den kalibern i nordliga Chile.

Men med den nya kunskapen tror forskarna att vi har fått en viktig inblick i den fara för jordskalv och tsunamier som lurar i Stilla havsregioner. Och hur illa det kan gå om en superjordbävning drabbar området igen.