Shutterstock
Megalodon

Mystisk hajkyrkogård upptäckt på havsbotten

5,4 kilometer ner i Indiska oceanen har forskare hittat flera hundra fossila lämningar från olika hajarter – däribland även förfadern till ett av de största rovdjuren som någonsin funnits i havet.

Till en början de australiska forskarna att de hade dragit upp ett nät fullt av lera och sediment från Indiska oceanens botten utanför västra Australien. Tills de tog en närmare titt.

Inne i nätet, som hade legat hela 5,4 kilometer under havsytan, hittade de inte mindre än 750 fossila hajtänder. Några var flera miljoner år gamla och hade tillhört förfadern till ett av de största monstren som någonsin levt i havet: Megalodon.

Hajtänder från Australien

Forskarna hittade totalt 750 hajtänder från ett havsdjup på cirka 5,4 kilometer. En del av tänderna kommer från nyare hajarter, som vithajen och makohajen, medan andra är miljontals år gamla.

© Museums Victoria-Ben Healley

Havets värsta rovdjur

Den mystiska hajkyrkogården upptäcktes av forskare från Australiens nationella forskningsinstitution, CSIRO, i samband med undersökningen av två nya marina naturparker cirka 2 500 kilometer utanför Australiens västkust.

Forskarna bakom upptäckten förklarar att de 750 olika hajtänderna härstammar från en blandning av nyare hajarter, såsom vithajar och snabbsimmande makohajarna.

Men där fanns även tänder från lång tid tillbaka, bland annat från den direkta förfadern till en av havets största mördare, megalodon, som dog ut för cirka 3,5 miljoner år sedan och hade en vikt motsvarande upp emot 18 fullvuxna hanelefanter.

Tänder är den enda ledtråden

Hajars skelett består av lättnedbrytbart, mjukt brosk, och därför är deras hårda tänder det enda vi har för att pussla ihop deras cirka 450 miljoner år långa historia på jordklotet.

De australiska forskarna har inga uppenbara förklaringar till varför så många av rovdjurens tänder har samlats vid samma geografiska område. Men ett av förslagen är att det kan ha varit en låg punkt på havsbotten där de hamnat med tiden.

Enligt forskarna visar upptäckten att vi fortfarande har mycket att lära i förhållande till vad som händer i de djupaste och svårast tillgängliga områdena på havsbotten.