En grupp av forskare från erkända tekniska forskningsinstitutioner från hela Europa har gått samman i projektet SeaClear och bestämt sig för att avlägsna plastavfall från havsbotten på ett nytt och effektivt sätt.
För att städa havsbotten behövs vanligtvis mänsklig inblanding , men SeaClear arbetar på ett system där vi ska kunna luta oss tillbaka medan självstyrande robotar gör det tuffa jobbet.
Moderfarkost talar med drönare och UV-robotar
Systemet består av en moderfarkost som flyter på ytan som en kommandocentral och levererar el och datorkraft till övriga robotar.
Ovanför moderfarkosten flyger en drönare som är utrustad med kameror och analyserar bilder av havsytan som kan användas för att kartlägga koncentrationer av plastavfall.
Fyra robotar tar bort skräpet
Fyra robotar samarbetar för att identifiera och samla upp plast från havsbotten.
En drönare skannar havsytan efter flytande plast. Plast på ytan är ett tecken på att det också finns plast på havsbotten.
Moderfarkosten levererar datorkraft och el till de övriga robotarna samt fungerar som en soptunna för den plast som samlas upp.
Sensorroboten simmar runt i vattnet och använder multispektrala kameror och akustiska sensorer för att urskilja avfall från djur och växter.
Städfarkosten är utrustad med sugkoppar och en griparm vilket gör att den kan samla upp plastavfallet och frakta det till moderfarkosten.
All data från robotsystemet skickas till land så att ingenjörerna kan följa arbetet.
Under havsytan rör sig två undervattensfarkoster. Den ena är urustad med multispektrala kameror som gör det möjligt att filma även när sikten är dålig samt akustiska sensorer som den anväder för att identifiera plastavfall i vattenmassorna. Den andra är en saneringsfarkost som tar hand om det smutsiga delen av arbetet och tar bort skräpet .
Data från ubåten skickas till moderfarkosten där det kombineras med data från drönaren. Att det förekommer mycket plastavfall på ytan och i vattnet i stort gör att sannolikheten är stor för att det även finns mycket plast på botten.
När avfallet har identifierats inleder ubåten sitt arbete. Den är utrustad med sugkoppar och en griparm som den använder för att samla in plasten och frakta den till moderfarkosten.
Den självstyrande moderfarkosten kommer att ha mycket att göra: 86 miljoner ton plast hamnar i havet varje år och 90 procent av den totala mängden lägger sig på havsbotten.
Artificiell intelligens skiljer bildäck från bottenlevande djur
Moderfarkosten står i ständig kontakt med land vilket gör att människor kan ha hålla ett öga på framstegen och eventuellt ge robotarna order. Men vanligtvis kommer mänsklig inblandning inte att behövas.
Datorn på moderfarkosten använder nämligen artifiicell intelligens för att analysera data från drönaren och den ena ubåten. Forskarna lär just nu den artificiella intelligensen att identifiera skräp och att särksilja det från växter och djur genom att visa den bilder från stora online-databaser.
SeaClear testar samtidigt sitt system på mellan 20 och 30 meters djup i två miljöer där man föreställer sig att tekniken ska kunna användas i framtiden: I hamnen i Hamburg, Tyskland, där sikten är extremt dålig samt i ett turistområde i närheten av Dubrovnik i Kroatien där sikten är fantastisk men där badgäster utgör en säkerhetsrisk.
SeaClear ska utveckla sina självstyrande plastdammsugare under de kommande fyra åren med bidrag från EU och målsättningen är att systemet ska kunna samla upp skräp med en framgångsgrad på 90 procent – till ett 70 procent lägre pris än om man hade använt sig av dykare.