Mikroskopiska mikroplastpartiklar finns i bordssalt, husdamm, luften, skaldjur, kranvatten och i upp emot 90 procent av allt flaskvatten.
De små partiklarna finns överallt, och varje dag äter, dricker och andas vi in stora mängder av dem. Enligt forskning från i fjol kan det faktiskt handla om upp emot 100 000 partiklar om året per person.
Forskningen i plastens effekt på människokroppen är fortfarande så ny och ofärdig, att det ännu inte finns någon klar konsensus. Men ett mönster börjar så smått att träda fram.
Plast attraherar giftämnen som en svamp
Plast är i sig självt ett inaktivt ämne som inte reagerar med kroppen. Men när vi tillverkar plastprodukter tillsätts ofta andra kemiska ämnen som ger färg, smidighet, värmeresistens och så vidare.
Samtidigt fungerar plast i havet som ett slags svamp, som attraherar föroreningar som exempelvis tungmetaller. De giftiga ämnena samlas kring mikroplastpartiklarna i koncentrationer på upp till 1 000 000 gånger högre än i det omgivande vattnet.
Hör varför det är svårt att mäta hälsoeffekten av mikroplast:
Mikroplast kan med andra ord innehålla ämnen som är giftiga för levande varelser. Studier av djur har visat att vissa sorters plast kan förflytta sig via luftvägarna eller magen vidare ut i blodet eller lymfvätskan, varifrån partiklarna kan spridas och samlas i organ och muskelvävnad.
Forskarna är därför oroliga för att partiklarna på så sätt kan ansamlas i kroppen och skapa infektioner eller långsamt läcka giftiga ämnen till kroppen och orsaka skada.
En studie har exempelvis visat att immunceller som kommer i kontakt med mikroplast dör tre gånger snabbare än normalt.
Men vetenskapen på området är fortfarande ofullständig, och forskarna kan ännu inte definitivt konstatera att plast är farligt för människokroppen. Än så länge kan de dock inte utesluta det, eftersom det som sagt har bevisats att plastpartiklarna både kan bära giftiga ämnen och att de kan ansamlas i varelser över tid.
Mängden mikroplast i naturen kommer att växa markant fram till 2030, då plastproduktionen uppskattas har vuxit med 40 procent. Utvecklingen fick i fjol Världshälsoorganisationen, WHO, att efterlysa intensifierad forskning på området.