Framtidens hus ska byggas av vår egen urin.
Forskare vid University of Cape Town i Sydafrika har uppfunnit en process i vilken urinens innehåll av olika ämnen kan återanvändas i två steg.
Först extraheras urinens innehåll av fosfor så att den kan användas som gödning. Restprodukten blandas därefter med sand och tillsätts bakterier, som bildar enzymet ureas.
Enzymet bryter ned urinens innehåll av urinämne så att det i stället bildas kalciumkarbonat, ämnet som ger äggskal dess styrka. Kalciumkarbonatet fungerar som cement som binder samman sandkornen till en stark mursten.
Urinmurstenen produceras vid rumstemperatur, vilket gör att processen inte avger koldioxid.
Murstenens styrka regleras lätt
Traditionell mursten bränns vid hög temperatur, vanligtvis omkring 1 000 grader, och det medför ett utsläpp av stora mängder av växthus-gasen koldioxid (CO2). Urinmurstenen kräver däremot betydligt mindre energi, eftersom den kan “brännas" i rumstemperatur.
En annan fördel med urinmurstenen är att man lätt kan styra precis hur stark den ska vara. Ju längre tid bakterierna får arbeta, desto starkare blir murstenen.
Cirka 35 liter urin krävs det för att producera en mursten. Mängden motsvarar cirka 100 toalettbesök.
Forskarna understryker dessutom att hela processen ger möjlighet att återanvända fler grundämnen som urinen är rik på, exempelvis kväve och kalium.
Även om urinen utgör mindre än en procent av den samlade mängden avloppsvatten från ett hushåll står den bakom 80 procent av kväveinnehållet och 63 procent av kaliumet.