Our website does not support Internet Explorer.

To get the best experience on our website and of our content, please use a more modern browser like Edge, Chrome, Safari or similar.

Korallrevens kung lurar döden

Uttorkat, dränkt och begravet. Stora barriärrevet har svävat i livsfara flera gånger de senaste 35 000 åren. Men kärnborrningar avslöjar att det mäktiga revet har en otrolig förmåga att resa sig från sin dödsbädd gång på gång.

Yen-Yi Lee/THE OCEAN AGENCY/ XL CATLIN SEAVIEW SURVEY/THE OCEAN AGENCY

Havet stiger hastigt och ett grumligt inferno av lera och fin sand blandar sig med saltvattnet och blir till ett uppslukande mörker. Mitt i sandstormen nere i havet kämpar en stor koloni av millimetersmå polypdjur för att få tillgång till sin viktigaste energikälla: solen.

Men strålarna kan inte bryta igenom det grumliga kaoset och en efter en måste de encelliga varelserna ge upp kampen, medan det färgrika revet som de har byggt långsamt förvandlas till ett grått och livlöst dödsrike.

I en sista desperat dödsryckning friger flockens få överlevande djur miljarder könsceller i det kringliggande havet, i hopp om att de små larverna ska landa någonstans där livsvillkoren är bättre – en plats där deras avkomma kan börja om från början. Den dramatiska drunkningsscenen utspelades i slutet av den senaste istiden för 10 000 år sedan, i det område som i dag är världens största korallrev: Stora barriärrevet.

Ett par tusen år senare blev jorden fem grader varmare. Istäcken smälte, klimatbälten förflyttades och havet steg periodvis med hela sex centimeter om året. Många djur och växter mådde bra av förändringarna men jordens korallrev kämpade för livet – och klarade sig med nöd och näppe.

Forskarna utförde 20 havsborrningar i två områden, som tillsammans kartlade de senaste 35 000 åren av revets liv.

Kärnor återberättar revets historia

Forskare har länge vetat att dagens rev i Korallhavet utanför den australiensiska provinsen Queensland inte var det första i området. Troligen har det i perioder funnits rev där under minst 600 000 år.

Men den senaste studien visar med hjälp av så kallade kärnborrning att även de mest extrema påfrestningar som revet utsattes för under den senaste istiden aldrig lyckades utplåna revet helt.

Stora barriärrevet är med andra ord mer motståndskraftigt än biologerna hade föreställt sig. Revet är också känt som korallrevens okrönte kung med sin imponerande utsträckning över 2 300 kilometer, bestående av skelett från de millimeterstora polypdjuren kallade stenkoraller. Medan djuret lever bygger det ett kalkskal runt sig, och när det dör bygger en ny korall sitt skal utanpå – och på så sätt växer revet.

Koraller är släkt med maneter och är därmed rovdjur precis som sina större släktingar. Men de får också en stor del av sin energi från alger som bor i korallernas vävnad och drar nytta av solens strålar.

Följ med ned under havsytan och se hur de seglivade polypdjuren får energi.

Eftersom levande koraller bor ovanpå resterna av döda koraller kan forskare borra i havsbotten och hämta upp kärnor. En kärna är en flera meter lång pelare med en diameter på tio centimeter som forskare sedan kan analysera millimeter för millimeter.

När alla data jämförs med varandra återberättar de historien om revet på den plats kärnan hämtats från. Under vilka villkor levde revet? Och varför försvann det? En kombination av många kärnor från olika platser ger därmed en överblick över hela revets historia.

Och det är just vad forskarna utnyttjade i sin studie. De kunde åldersbestämma kalken i borrningarna genom att undersöka i vilken grad radioaktivt uran-234 hade omvandlats till radioaktivt torium-230.

När kalken utfälls från korallen innehåller den inte torium, utan istället en viss mängd uran. Ju längre tiden går, desto mer torium bildas det i kalken efterhand som det radioaktiva uranet omvandlas.

Havsborrningar avslöjade revets dramatiska historia

När istiden kulminerade för mellan 20 000 och 25 000 år sedan låg Stora barriärrevet inte där det ligger i dag. Då var enorma områden i Nordamerika, Skandinavien och Ryssland täckta med upp till tre kilometer tjock inlandsis, och isen band så mycket vatten att den globala havsnivån var mer än 120 meter lägre än vad den är i dag.

Det område där Stora barriärrevet nu ligger var alltså fastland. Därför borrade forskarna med hjälp av forskningsfartyget Greatship Maya upp sammanlagt 20 kärnor från 16 olika positioner fördelade längs två linjer – en mot norr och en mot syd.

Borrningarna sträckte sig från det nuvarande revet vidare ut mot havet, där de tidigare reven var belägna under perioder med lägre vattenstånd.

Revet har överlevt fem nära döden-upplevelser

Prover med organiskt material kunde på samma sätt dateras med den så kallade kol-14-metoden, med vilken forskarna analyserade hur mycket radioaktivt kol-14 som hade omvandlats sedan det organiska materialet var levande.

Den berättelse som forskarna nu har pusslat ihop sträcker sig cirka 35 000 år tillbaka i tiden och avslöjar att det har funnits rev på olika platser utanför nordöstra Australien under hela perioden. Tidigare trodde forskarna att revet tidvis helt försvann under istiden, när havet stod särskilt lågt eller steg snabbt, samt att nya rev först uppstod när larver av koralldjur drev dit med havsströmmarna.

Ny data visar också att revet utsatts för stora prövningar. Forskare identifierade inte mindre än fem nära döden-upplevelser, då revet med nöd och näppe slapp undan med livet i behåll och stora delar försvann.

Två gånger torkade det ut när havsnivån sjönk i takt med att stora områden med inlandsis byggdes upp på kontinenterna. Det inträffade för 34 300 år sedan och igen för 21 870 år sedan, då revet fick återuppbyggas på djupare vatten.

Två andra gånger steg vattnet så fort att stora delar av revet dog, därför att havsdjupet plötsligt översteg 25 meter, vilket är smärtgränsen för hur djupt ned korallerna kan växa.

Det inträffade för 19 220 år sedan samt för 13 720 år sedan. Revet kan i viss mån följa med genom att växa uppåt i takt med att vattnet stiger, men bara med upp till två centimeter om året. Stiger det fortare är den enda lösningen att revets levande del flyttar närmare kusten. Även den utmaningen klarade Stora barriärrevet.

Revet återskapar sig självt fem gånger

Istiden pressade Stora barriärrevet till det yttersta, när havstemperaturen sjönk med fyra grader och vattenståndet föll drastiskt. Men nu vet vi att de små koralldjuren ivrigt byggde vidare trots översvämningar, uttorkning och dålig vattenkvalitet.

Nya hot väntar i framtiden

Den sista av de fem nära döden-upplevelserna är dock extra intressant för forskarna. Den avslöjar nämligen vilka konsekvenser människans nuvarande påverkan på Stora barriärrevet kan få. För 10 140 år sedan drabbades revet av massiva mängder lera och fin sand i vattnet, så kallat sediment.

Mängden sediment ökade till det tredubbla och blockerade solljuset så att algerna i korallernas vävnad inte längre kunde producera energi och polyperna inte längre kunde fånga föda. Forskarnas bästa teori kring vad som orsakade företeelsen är att det stigande havet snabbt översvämmade stora tidigare torrlagda områden på kontinentalsockeln, som avgav massor av lera och sand.

Även dagens rev är hårt utsatt av att havet återigen blir allt mer oklart. I dag beror det dock inte på bara på sediment utan också i hög grad på föroreningar med näringsämnen från jordbruk, vilka dramatiskt ökar mängden skuggande alger i vattnet.

Samtidigt är havstemperaturen vid Australien illavarslande hög under sommarmånaderna, till följd av den globala uppvärmning som har höjt jordens temperatur med en extra grad. Värmen leder till att stora områden av revet plötsligt dör eftersom korallkolonin gemensamt kastar ut de inneboende och energigivande algerna.

Lär dig mer om vad som händer med korallerna när de kastar ut sina inneboende alger.

Grumligt vatten och ett hav som återigen stiger har tidigare fått biologer att utfärda allvarliga varningar. Den senaste studien visar dock att korallrevens kung tidigare har varit extremt tåligt, till och med mot de våldsamma händelserna under istiden.

Forskarna bakom studien framhåller dock att deras slutsatser inte nödvändigtvis innebär att revet kan klara de belastningar som människan i dag utsätter det för, när de inträffar i en utsträckning och i ett tempo som aldrig tidigare skådats.

Men kolonins överlevnadsförmåga ger hopp inför framtiden.

Läs också:

Fenomen inom fysiken

Förstå magnetism på 5 minuter

5 minuter
Sport

7 annorlunda idéer inför sportlovet

7 minuter
Solförmörkelse

Upplev en solförmörkelse på första parkett

6 minuter

Logga in

Ogiltig e-postadress
Lösenord behövs
Visa Dölj

Redan prenumerant? Prenumererar du redan på tidningen? Klicka här

Ny användare? Få åtkomst nu!

Nollställ lösenord.

Skriv in din e-postadress, så skickar vi anvisningar om hur du återställer ditt lösenord.
Ogiltig e-postadress

Kontrollera din e-post

Vi har skickat ett e-postmeddelande till med instruktioner om hur du återställer ditt lösenord. Kontrollera ditt skräppostfilter om meddelandet inte har kommit.

Uppge nytt lösenord.

Skriv in ett nytt lösenord. Lösenordet måste ha minst 6 tecken. När du har upprättat ditt lösenord blir du ombedd att logga in.

Lösenord behövs
Visa Dölj