Bilden är en visualisering av rymdbubble-projektet och inte rättvisande av avståndet mellan jorden, bubblorna och solen.

Om allt annat misslyckas: Ett gigantiskt parasoll ska skydda mot solens värme

Ett forskningsprojekt från ett av världens mest kända tekniska universitet har undersökt om vi kan blåsa upp en sköld av bubblor i rymden för att skärma av solens strålar och på så sätt kyla ner jorden.

Ett forskningsprojekt från ett av världens mest kända tekniska universitet har undersökt om vi kan blåsa upp en sköld av bubblor i rymden för att skärma av solens strålar och på så sätt kyla ner jorden.

Massachusetts Institute of Technology

Vad ska vi göra åt den globala uppvärmningen om minskningen av utsläppta växthusgaser inte hjälper?

En lösning kan vara ett uppblåsbart parasoll av bubblor, lika stort som Brasilien, tillverkat och installerat i rymden – 2,5 miljoner kilometer från jorden.

På ritbordet ser idén, som har utvecklats vid det prestigefyllda Massachusetts Institute of Technology (MIT), ut som något ur en James Bond-intrig.

Men studiens slutsats – att det faktiskt kan vara en möjlig lösning för att mildra den globala uppvärmningen – är baserad på den verkliga världen.

"Rymdbubble"-projektet är ett samarbete mellan forskare inom ett brett spektrum av vetenskapliga områden. däribland annat fysik, robotik, flygteknik, klimat och miljö.

"Rymdbubble"-projektet är ett samarbete mellan forskare inom ett brett spektrum av vetenskapliga områden. däribland annat fysik, robotik, flygteknik, klimat och miljö.

© Massachusetts Institute of Technology

Bubblorna kan placeras stabilt inom räckhåll

Forskarna från MIT har räknat ut att det skulle vara fördelaktigt att "fälla upp parasollet" 2,5 miljoner kilometer bort – mellan solen och den så kallade Lagrangepunkten (L1) mellan solen och jorden.

Lagrangepunkter är punkter mellan två stora himlakroppar i rymden där ett betydligt mindre föremål kan ligga stabilt utan att gravitation och centripetalkraft drar bort det från sin position.

Men på grund av parasollets stora yta och låga densitet kan trycket från solens strålning trycka bort det från L1 om det inte ligger en miljon kilometer – eller vad MIT-forskarna kallar "lite" – närmare solen.

Även om det kan låta meningslöst att skicka ut bubblor i rymden är planen tillräckligt logisk.

Från det avståndet behöver vi använda färre bubblor för att uppnå en avskärmning på 1,8 procent av solens strålning, vilket skulle kunna nollställa den mänskliga uppvärmningen enligt forskarna.

Dessutom kommer det – och håll i dig nu – att ge oss en hög grad av kontroll över projektet, även om det sätts upp långt ute i rymden.

MIT arbetar vidare med studier som i slutändan kommer att avgöra ödet för projektet med "rymdbubble"-projektet.

MIT arbetar vidare med studier som i slutändan kommer att avgöra ödet för projektet med "rymdbubble"-projektet.

© Massachusetts Institute of Technology

Bubblorna kan sprängas om oförutsedda problem uppstår

Förslaget från MIT är inte det första som undersöker om så kallad "solar geoengineering", eller , kan mildra den globala uppvärmningen.

Solstrålningskontroll syftar till att undersöka möjligheten att omforma den fysiska världen för att påverka solens påverkan på jorden.

Tidigare idéer inom den kategorin har bland annat utgått från att skärma av solstrålningen genom att förändra jordens atmosfär – exempelvis genom att använda aerosoler som också skulle kunna reflektera ljus och värme bort från jorden.

Men tanken på att förändra vår egen atmosfär ännu mer än vi redan har gjort för att stoppa den globala uppvärmningen är inget som lockar.

En sådan förändring kan vara svår - om inte omöjlig - att kontrollera, enligt kritiker.

Rymdbubble-projektet skulle däremot lätt kunna styras, enligt MIT.

Fakta: Hur går det till?

MIT skriver i ett pressmeddelande att detaljerna i planen inte är helt fastslagna ännu eftersom de fortfarande behöver undersökas på djupet. Men för tillfället är planen att:
– Bubblorna ska tillverkas av ett tunt lager film av ett material som är tillräckligt starkt för att hålla kvar bubblans struktur, men så svagt att man kan spränga bubblan genom att ändra ytspänningen utan problem – exempelvis silikon.
– Materialet ska skickas till en station ute i rymden som kan producera filmen till bubblorna, exempelvis med hjälp av en så kallad railgun, som skulle använda elektromagnetisk kraft för att slunga ut råmaterialet i rymden.
– Bubblorna blåses upp och kyls ner till minus 50 grader, så att de inte spricker när de släpps ut i rymdens kalla vakuum.
– Forskarna uppskattar att bubbelsköldens yta kommer att vara ungefär lika stor som Brasiliens yta.
– När bubblorna spricker av naturliga skäl – exempelvis på grund av en meteorit eller en kraftig solstorm – kommer nya bubblor att produceras och placeras i parasollet.

Genom att spränga bubblorna skulle man snabbt kunna stoppa effekterna av dem på jorden – om dessa skulle visa sig vara ofördelaktiga.

Och det är bland det mest fördelaktiga med idén, tror Christoffer Karoff, som forskar inom astronomi och geovetenskap vid Aarhus Universitet, Danmark.

"Jämfört med andra exempel på solar geo-ingenjörsvetenskap ger detta projekt en hög grad av kontroll,"

”Om vi ska lyckas dämpa den globala uppvärmningen måste vi plocka alla lågt hängande frukter som vi kan hitta. Vi måste naturligtvis sluta använda fossila bränslen som förorenar och förgiftar, liksom generellt släppa ut färre växthusgaser, men det är definitivt värt att titta närmare på en sådan här idé”, säger han till Illustrerad Vetenskap.

Tillbaka till den gamla goda tiden - i teorin

Christoffer Karoff, som bland annat forskat om hur fluktuationer i solens aktivitet påverkar mängden instrålning, bekräftar att en avskärmning på 1,8 procent av strålningen skulle leda till märkbara temperaturförändringar.

”Genom att titta på mätningar som visar graden av solinstrålning de senaste 50 åren har vi räknat ut att det under de senaste 400 åren har varit en fluktuation på mellan 0,1 och 0,8 procents strålning. Under samma period har vi upplevt en temperaturökning på mellan en och två grader. Så det råder ingen tvekan om att en minskning av solinstrålningen med 1,8 procent kommer att ha stor påverkan på temperaturen, säger Christoffer Karoff.

Enligt Christoffer Karoff skulle man i princip kunna anta att vädret vi upplevde för 50 år sedan skulle komma tillbaka om temperaturen sjönk till den nivå den låg på för 50 år sedan.

"Men en sådan avskärmning skulle påverka vissa regioner mer märkbart än andra. Avskärmningen skulle drabba specifika områden med olika resultat. Det kan exempelvis skapa fler stormar på ett ställe, men mildare väder på andra håll. Vi ser också stora regionala skillnader i globala temperaturökningar nu, där särskilt polerna värms upp i stor utsträckning.”

Enligt Christoffer Karoff kan en del av temperaturökningarna förklaras utifrån fluktuationer i solinstrålningen, men de senaste tio årens forskning pekar tydligt på att utsläppen av växthusgaser är den dominerande kraften i de globala temperaturökningarna.