År 1971 samlade astronauter på Apollo 14-uppdraget in sten på månen och tog dem med sig hem. Sedan dess har månstenarna legat magasinerade och enbart studerats av forskare, som har undersökt dem för att lära sig mer om månens geologi.
Men det hade de inte faktiskt behövt göra, i varje fall när det gäller en av stenarna.
Nya undersökningar visar att stenen inte bildats på månen utan här på jorden. Det är bevisat att den är jordens äldsta sten, tack vare att den bevarats på månen och skyddats mot de geologiska krafter som härskar på vårt klot.
När astronauter besökte månen 1971 tog de med sig små stenar hem. En av stenarna visar sig nu ha uppkommit på jorden.
Det exceptionella fyndet har undersökts av en internationell forskargrupp. Stenen består av mineralen kvarts, fältspat och zirkon, som är sällsynta på månen men vanliga här på jorden.
Orsaken är bland annat att kvarts och zirkon bildas i syrerik miljö vid höga temperaturer och högt tryck.
Geologerna har daterat stenen till att vara cirka fyra miljarder år gammal, och de har också slagit fast att stenen har bildats cirka 20 kilometer under jordens yta.
128 000 kilometer – färdades stenen för att komma från jorden till månen. Resan tillbaka till jorden var minst tre gånger så lång eftersom månen flyttat sig sedan dess.
Ett stort asteroidnedslag på jorden har slungat ut den i rymden, varefter den landat på månen som den gången kretsade på ett avstånd som bara var en tredjedel av avståndet i dag.
Även på månen utsattes den för asteroidnedslag, som delvis smälte den för cirka 3,9 miljarder år sedan och begravde den djupt under ytan. Där låg den tills ett nytt nedslag förde upp den till ytan för cirka 26 miljoner år sedan.
Detta nedslag skapade Conekratern där astronauterna hittade stenen.