Vetenskapen på hal is i kalla serier

Larver gör människor spritt språngande...

När en mumifierad mammut dyker upp ur den smältande permafrosten på den norska ögruppen Svalbard, släpps förhistoriska parasitiska getinglarver lösa.

Det utlöser en kedjereaktion av våldsamma händelser, som drabbar invånarna i den fiktiva staden "Fortitude", som ger serien dess namn.

Larverna bär nämligen på ett virus som förvandlar öborna till mordiska galningar när de infekteras.

Och när den engelske vetenskapsmannen Vincent Rattrey anländer till "Fortitude" för att forska i kannibalism bland isbjörnar, upptäcker han snart att isbjörnar inte bara angriper varandra, utan även människorna i staden.

Scenariot med desperata, utsvultna isbjörnar, som börjar äta varandra och till och med angriper människor, är faktiskt som hämtat ur verkligheten.

I takt med att den globala uppvärmningen förstör isbjörnarnas habitat och tillgång till föda, händer det allt oftare att isbjörnar angriper och äter sina egna.

Och klimatförändringarna tvingar även isbjörnar att söka föda närmare befolkade områden, vilket resulterar i allt fler angrepp på människor.

De förhistoriska getinglarverna i "Fortitude" är inte heller helt gripna ur luften. Det finns åtskilliga exempel på maskar och larver som har väckts till liv efter att ha tinats upp ur permafrosten, där de har legat i dvala i mer än 40 000 år.

Och naturen är rik på getinglarver som kan förvandla sina offer till viljelösa varelser när de infekteras.

En parasit som Toxoplasma gondii är ökänd för att i sällsynta fall utlösa psykoser hos människor som infekteras.

Så idén om förhistoriska parasitgetingar, som får människor att bli galna, är inte helt otänkbar.

Tåg skramlar runt den djupfrysta jorden

Jorden är en enda stor frysbox. Alla människor är döda – utom de 3 000 passagerarna på ett långt tåg, som går hela jorden runt om och om igen på en oändlig resa och håller på så sätt temperaturen uppe.

Oändlighetståget utgör ramen i serien "Snowpiercer", som börjar sju år efter att forskare av misstag har fryst ned hela jordklotet.

"Snowpiercer" för vidare en science fiction-tradition, som går ända tillbaka till "Frankenstein" från 1818: När vi använder vetenskapen till att leka Gud, drabbas vi ofta som av en bumerang.

I seriens värld har forskare försökt bromsa den globala uppvärmningen genom att skicka ut stoftmoln i atmosfären, men metoden fungerade lite för bra. Stoftmolnen blockerade nästan helt solens ljus, varpå allting frös till is och nästan hela mänskligheten dog ut.

Denna form av så kallad geoengineering arbetar verklighetens forskare också med i dag, men även om vi ger oss i kast med ett globalt experiment som detta, kommer vi aldrig att se ett domedagsscenario som det i "Snowpiercer".

De minimala partiklar som forskarna i serien har skickat upp i atmosfären skulle i verkligheten bara sväva runt i ett års tid och sedan försvinna igen. För att jorden ska förvandlas till en snöboll krävs det alltså att vi skickar upp stoftmoln i atmosfären varje år under flera generationer.

Tåget, som är människans sista chans, hämtar inspiration från de forskare som försöker knäcka koden till en så kallad evighetsmaskin, som kan fortsätta att gå runt under obestämd tid.

Redan 1775 deklarerade Vetenskapliga akademin i Paris att konstruktionen av en sådan maskin är en omöjlighet.

Skälet är enkelt: För att en evighetsmaskin ska fungera måste det skapas energi ur ingenting – vilket strider mot naturlagarna.

Det problemet utmaningen har ingen forskare löst än.

Kannibalism och blyförgiftning drabbar expedition

Sommaren 1845 satte den brittiske upptäcktsresanden sir John Franklin och hans besättning segel mot den sägenomspunna Nordvästpassagen med fartygen HMS Terror och HMS Erebus.

Expeditionen återvände aldrig hem igen, utan satt fast i isen i flera månader innan kylan och svälten beseglade männens öde. Historiker har länge försökt föreställa sig vad som hände besättningen.

Tv-serien "The Terror" ger en egen förklaring, med en blandning av fasansfulla historiska fakta och övernaturliga fiktiva element.

Serien skildrar bland annat hur den medförda konservmaten förorenas med bly, vilket gör besättningen både fysiskt och mentalt sjuka. Verkliga studier av expeditionen visar att konservernas blyinnehåll mycket riktigt hade sipprat ut i maten.

Blyförgiftning ger bland annat minskad aptit och ökar risken för skörbjugg, samtidigt som förgiftningen kan utlösa anfall av paranoia och sömnlöshet.

Serien visar också fruktansvärda inslag av kannibalism och det är mycket sannolikt att verklighetens besättning drevs till att äta upp varandra.

År 2015 gav antropologerna Simon Mays och Owen Beattie ut en uppseendeväckande rapport. Deras analyser visade att benen på flera besättningsmedlemmar hade brutits på flera ställen och utsatts för hög värme. Därmed drog de slutsatsen att de döda besättningsmedlemmarnas ben med största sannolikhet hade kokats för att utvinna den näringsrika benmärgen.

Seriens isbjörnsmonster, som dödar flera besättningsmedlemmar, är däremot ren fantasi. Monstret är grundat på en varelse från en inuitisk religion vid namn Tuurngait, som fritt kan översättas till "dödlig ande".