Bärighet är den term som brukar användas när man anger hur starkt ett material är. Som tumregel ökar isens bärighet ju kallare det är.
I praktiken testas bärighet genom att man drar i vardera änden av ett material tills det brister. På så vis får man fram det som kallas sträckgränsen.
Ett försök som utfördes vid University of Wyoming i USA år 2012 visade att is med en temperatur strax under fryspunkten har en sträckgräns på 0,5 megapascal (MPa). Vid en temperatur på minus 150 grader Celsius ökar sträckgränsen till 1,5 MPa.
Ett ämne med sträckgränsen 1 MPa klarar att stå emot en kraft av en miljon newton per kvadratmeter.
Temperaturen påverkar bindningarna
Bärigheten ökar i takt med att temperaturen sjunker, eftersom både bindningarna mellan vattenmolekylerna i isens kristallgitter och bindningarna mellan de enskilda iskristallerna stärks.
Sträckgränsen är dock inte det enda sättet att ange hur starkt ett material är. Styrkan bedöms också som förmågan att stå emot exempelvis tryck, drag och vridningar. För is är tryckstyrkan avsevärt högre än vridstyrkan.