Insektsgift är en kategori av bekämpningsmedel, pesticider, som effektivt dödar insekter.
En del pesticider dödar insekter när de kommer i kontakt med exempelvis en besprutad yta eller mikroskopiska droppar i luften, medan andra gifter tas upp av växter som insekterna sedan äter.
Insektsgifter kategoriseras som antingen oorganiska eller organiska, det vill säga kolhaltiga. Nikotin är ett exempel på en organisk substans som produceras av växter i naturen. Det kan emellertid också efterliknas på kemisk väg och användas som insektsgift.
Vilket gift är farligast och är det människotillverkat? Här får du svar om världens giftigaste ämnen.
Insektsgift grillar nervbanorna
Kanalen öppnas
Insektsgiftet DDT verkar genom att på artificiell väg tvinga nervens så kallade natriumjonkanal att öppnas. Denna kanal är normalt stängd så länge nerven är inaktiv.
Nerven aktiveras
När jonkanalen är öppen vidarebefordrar nerven signaler till kringliggande nerver. Normalt stängs jonkanalen efter det att en signal skickats.
Insekten grillas
Giftet DDT håller på artificiell väg jonkanalen öppen. Till en början fortsätter nerven att skicka signaler, men till slut blir den utbränd, vilket gör att biet drabbas av kramper och dör.
Nikotinets så kallade neonikotinoider får insekten att tappa kontrollen över musklerna, så att den slutligen dör.
Gamla gifter fasas ut
Oorganiska gifter är baserade på andra ämnen, till exempel kvicksilver, arsenik eller koppar. Det gäller de flesta äldre insektsgifter, som användes från slutet av 1800-talet till andra världskriget. I dag har de oorganiska pesticiderna till stor del fasats ut till fördel för organiska varianter.
Ett av de tidigaste och mest effektiva organiska insektsgifterna är diklordifenyltrikloretan (DDT), som fungerar som ett nervgift i stil med det kemiska stridsmedlet sarin.
Ämnet upptäcktes år 1874, men dess effektivitet mot insekter konstaterades först år 1939.
Sedan dess har DDT varit avgörande för bland annat utrotningen av malariamyggan i Europa. Dessvärre bryts DDT ner väldigt långsamt i naturen och ansamlas i fettvävnad. Det gör att ämnet sprids i näringskedjan.
Vid en tidpunkt var det nära att bland annat Nordamerikas och Västeuropas pilgrimsfalkar utrotades på grund av DDT. I dag är användningen av ämnet i större delen av världen antingen förbjuden eller kraftigt begränsad.