Hur uppstår gejsrar?

En gejser är ett våldsamt utbrott av ånga, som med jämna mellanrum väller upp ur jorden. Ångstrålen kan skjuta upp till en höjd av nästan 100 meter över jordens yta.

Drivkraften bakom en gejser är vulkanisk aktivitet nära jordytan på cirka fyra till fem kilometers djup. De flesta gejsrar är därför knutna till zoner där de stora kontinental- och oceanbottenplattorna kolliderar. De förekommer också i samband med så kallade ”hetfläckar”, där magma tränger upp från jordens inre. Det måste dessutom i berget över den vulkaniska magman finnas sprickor och hålrum, där vattnet kan cirkulera och komma i kontakt med magman.

När vattnet värms upp, söker det sig mot jordytan genom sprickorna och samlas på vägen i hålrummen. Där stiger trycket, då vattnets temperatur når kokpunkten eller gaser strömmar in i hålrummet. När trycket är tillräckligt högt, pressas vattnet med stor kraft mot ytan och skjuts ut som en jetstråle.

Det är en avgörande faktor i processen att vattens kokpunkt stiger med trycket. Ett vattenfyllt hålrum under gejsern fungerar som en stor tryckkokare, där vattnet kan bli över 100 grader varmt innan det börjar koka. När vattnet kokar, uppstår turbulens som kan pressa ut en liten del av vattnet ur hålrummet. Det ger ett plötsligt tryckfall, som sänker vattnets kokpunkt. Då övergår resten av vattnet omgående i ånga, som har en volym som är 1600 gånger större än vattnet. Detta pressar med stor kraft ut ångan ur gejserns mynning och upp i luften. Utbrottet pågår tills gejsern har fått slut på vatten, eller tills systemet har kylts ned så pass att processen klingar av. Därefter börjar den om igen.

De mest kända gejsrarna i världen är Old Faithful i Yellowstone National Park i USA och Geysir på Island.