Floder förändrar landskapet, både när de rinner inne i landet, och när de mynnar ut i havet eller i en sjö.
Tack vare de eroderande krafterna samlar en vanlig flod upp flera miljoner ton sediment på sin väg.
När floden möter det öppna vattnet, sjunker strömhas-tigheten plötsligt, och därmed förlorar vattnet sin förmåga att transportera material. Det sjunker till botten och avlag-ras.
Med tiden blir materialet till ett delta, som kan få olika form beroende på de lokala bottenförhållandena samt våg-styrka och tidvatten.
Många deltan når bara en bit ut från kusten, men vid Mississippi-Missouriflodens mynning har det uppstått ett så kallat fågelfotsdelta på grund av de stora mängderna sediment och lokala strömmar.
Den suveräne världsmäs-taren i sedimenttransport är emellertid Ganges-Brahmaputra, som rinner ut i Bengaliska viken.
Trots att floden bara är på fjärde plats, när det gäller vatteninnehåll för den enorma mängder sediment med sig från Himalaya, där den har sin källa.
Ju större avståndet till bergen blir, desto mindre blir storleken på den typ av sediment som transporteras.
Sten och grus är tyngst och avlagras först, medan sand, dy och botten-slam fälls ut senare under den 3000 kilometer långa resan.
Det är i synnerhet dessa typer av sediment som har skapat det kolossala delta som utgör större delen av landet Bangladesh.
Varje år strömmar 971 kubikkilometer vatten ut i Bengaliska viken från Ganges-Brahmaputra.
Med sig för vattnet 1.670.000.000 ton sediment. Genom att jämföra gamla kartor med nya satellitbilder har forskarna räknat ut att floden sedan 1700-talet har tillfört flodmynningen hela sju kvadratkilometer nytt land varje år.
Det slam som floderna för med sig är ofta mycket bördigt. Det har skapat grundval för många tidiga kulturer, inte minst den egyptiska, som uppstod omkring Nilens trekantiga delta.