Botten på en fin sandstrand är sällan helt platt utan ofta präglad av små förhöjningar.
De så kallade sandränderna bildas av strömmar längs havsbotten som hela tiden ändrar riktning i takt med vågslagen.
Vid varje rörelse transporteras lite sand upp över den lilla förhöjningen på botten.
Flod och hav bildar olika mönster:
Vågränder kännetecknas av att vara nästan symmetriska med samma lutning på båda sidorna. Beroende på sandkornens storlek kan vågränderna bli upp till 30 centimeter höga på djupt vatten.
Vågränder bildas i vatten med bara en strömriktning, exempelvis i en å. Randens så kallade stötsida har en svag lutning, medan läsidan sluttar brant. Strömranden rör sig långsamt i strömriktningen.
Vattnets strömningshastighet är högst på den sida av randen som vattnet strömmar från.
När vattnet exempelvis slår in mot kusten har det tillräckligt med energi för att lyfta upp sandkorn från botten på den sida av randen som vetter ut mot havet. När höjdryggen passerats blir strömmen svagare och därför tappas – eller avlagras – sandkornen på den sida som vetter in mot stranden. Kort därpå vänder strömmen och processen upprepas åt motsatt håll.
På så sätt uppstår de små, symmetriska höjdryggarna på tvärs mot vågrörelserna. Andra ränder bildas också av den kraftiga strömmen i floder och av vind inne på land.