En lätt rodnad, blickar som möts eller en rolig kommentar vid precis rätt tillfälle.
Även om det kan vara svårt att tolka om en person är intresserad av dig, så har vi människor trots allt några små, outtalade signaler vi kan skicka till varandra i hopp om att budskapet når fram.
Men så går det inte till mellan girafferna. De långhalsade hovdjuren har nämligen varken någon fast parningssäsong, ett tydligt parningsrop eller en löptid som ger signal om att det är dags för fortplantning.
Därför måste girafftjurarna, hanarna alltså, på den afrikanska savannen ta till andra metoder för att undersöka om honorna tycker att parning är en bra idé. Och det är just den akten som från Kaliforniens universitet nu har fått en sällsynt inblick i. Deras studie har publicerats i tidskriften Animals.
Genom att övervaka girafflockar vid vattenhålen i nationalparken Etosha i Namibia har forskarna kunnat se vad världens högsta däggdjur gör för att övervinna problemet som deras flera meter långa hals skapar under "förspelet" till parningen.
Precis om hästar, katter, getter och antiloper är giraffhanarna nämligen beroende av att undersöka honans urin för att veta om hon är redo att skaffa barn. De flesta andra djur sniffar bara på urinen på marken, men det är för svårt för girafferna.
"De kan inte ta den risk det innebär för dem att sänka huvudet ända ned till marken på grund av den extrema utvecklingen av deras huvud och nacke", förklarar Lynette Hart, som var forskningsledare för studien i ett pressmeddelande.
Världens längsta hals har bara sju halskotor
De flesta däggdjur från möss till valar har sju halskotor. Det finns bara några få undantag från denna regel: Manater, det vill säga den lilla däggdjursfamilj som omfattar sjökor, har sex halskotor, den tretåiga sengångaren har nio och den tvåtåiga sengångaren har antingen sex eller sju halskotor.
Men giraffer hör inte till undantagen. Trots sin 2,5 meter långa hals har de bara sju halskotor.
I gengäld är varje kota upp till 40 centimeter lång. Den långa halsen kan röras lika graciöst som en elefantsnabel och dess relativt smidiga rörelser beror på att samtliga halskotor är åtskilda av ytterst flexibla leder.
Stora muskler ser till att giraffen kan hålla halsen upprätt. Och inte nog med det. Hos de stora hanarna, som också har de längsta halsarna, är musklerna så starka att hanarna använder halsen när de slåss med varandra.
Därför försöker tjurarna övertyga honorna att kissa genom att smeka dem lite där bak och lukta på deras könsorgan. Om honan är öppen för tjurens inviter börjar hon kissa i omkring fem sekunder, medan hanen sticker fram sin tunga och för in urinen i munnen innan strålen träffar den torra savannen.
"De måste knuffa till honan och effektivt säga: "Var snäll och kissa nu." Och det går hon oftast med på. Han måste få henne att samarbeta. Om hon inte gör det, så vet han att han inte har någon framtid med henne", förklarar Lynette Hart.
Därefter lyfter hanen sitt huvud, krusar sina läppar och inhalerar med öppen mun för att transportera honans doft och feromoner från munhålan till ett speciellt sinnesorgan i näshålan, kallat vomeronasalorganet, som hjälper honom att avgöra om honan är brunstig eller ej.
Den karakteristiska grimasen kallas en flehmengrimas och den nya studien är en av de hittills mest precisa beskrivningarna av hur det höga däggdjuret "flehmar".