GABRIEL UGUETO
Tegning af Iktyosaurer

Fossilfynd kan skriva om ikonisk jätteödlas historia

Urgammalt fossil tyder på att fisködlan kan ha befolkat jordens hav redan före det största massutdöendet i vår planets historia.

För 252 miljoner år sedan inträffade en katastrof av abnorma dimensioner på jorden.

Ett gigantiskt vulkanutbrott lämnade stora delar av jorden täckt av lava och utplånade nästan alla arter som dittills hade levt på land och i haven.

Hittills har forskarna trott att havskräldjuret fisködlan – även känd som ichtyosaurien – utvecklades först efter det omfattande massutdöendet.

Men ett förbluffande fynd på den norska ögruppen Svalbard innebär nu att fisködlans historieböcker kanske måste skrivas om. Det framgår av en vetenskaplig artikel i Current Biology.

Liv utplånades

Norska forskare har nämligen hittat spår efter fisködlan i en 250 miljoner år gammal sten.

Fyndet antyder enligt forskargruppen att ödlan levde redan för 250 miljoner år sedan – och potentiellt tidigare än så, det vill säga innan den abnorma katastrofen inträffade och utplånade majoriteten av allt liv på jorden.

Hittills har forskarna trott att fisködlans ursprung kunde spåras först efter massutdöendet. De dittills tidigaste fossilerna av ödlan har nämligen hittats i 248 miljoner år gamla geologiska lager, som därmed kan dateras till drygt fyra miljoner år efter det omfattande massutdöendet.

© Shutterstock

Urtidsödla med mördarinstinkt

Enligt en av forskarna bakom fyndet, Jørn Hurum, professor vid naturhistoriska museet i Oslo, är det orealistiskt att tro att "en så avancerad Ichtysaurie skulle kunna utvecklas" på bara två miljoner år. Därför är han övertygad om att fyndet visar att ödlan levde före massutdöendet – och var en av de få arter som överlevde.

New Scientist har talat med Neil Kelley vid Vanderbilt University i Nashville, Tennessee, som inte har deltagit i studien.

Han tror att det är sannolikt att fisködlan kan ha levt innan det förödande infernot drabbade jorden för 252 miljoner år sedan. Men han vill inte heller avskriva möjligheten att urtidsödlan helt enkelt har utvecklats i ett högt tempo under de två miljoner åren efter massutdöendet.