Exakt hur scenariot såg ut för 250 miljoner år sedan har ännu inte klarlagts av forskare.
Nickel och zink
Tidigare forskning har bland annat kopplat de stora vulkanutbrotten med kemiska förändringar i oceanerna och havsdjuren försvinnande. Det gäller inte minst förekomsten av nickel och zink.
Både nickel och zink blir med tiden ett med jordytan igen, vilket inte är fallet med isotoper av kvicksilver.
Kvicksilvrets långa "livslängd" och förmåga att inte bli en del av naturens kretslopp igen, gör dessa isotoper särskilt intressanta, eftersom de kan lära oss mer om vulkanisk aktivitet över hela världen.
Från norr till söder
Hittills har forskning om det stora massutdöendet främst fokuserats på hur fenomenet utspelade sig på norra halvklotet.
Det innebär att vi vet betydligt mindre om de våldsamma vulkanutbrottens inverkan på det södra halvklotet.
Nu har en internationell grupp klimatforskare emellertid hittat och undersökt isotoper av kvicksilver i Karoobassängen i Sydafrika respektive Sydneybassängen på den australiska östkusten.
Även om både Afrika och Australien vid tiden för de många vulkanutbrotten var en del av superkontinenten Pangea och därmed satt ihop, så visar fyndet av isotoperna hur kraftiga utbrott det handlade om och vilken inverkan utbrotten hade på hela världen.
"Genom att konstatera dessa isotopers ålder kan vi spåra oss närmare huruvida tidpunkten för det stora massutdöendet och de våldsamma vulkanutbrotten i Sibirien har sammanfallit", säger geologen Tracy Frank vid University of Connecticut till ScienceAlert.
Franks fokus på vulkanutbrotten som den utlösande faktorn får stöd av hennes kollega Christopher Fielding vid samma universitet.
"Det rörde sig inte om en enda dålig dag på jorden. Det skedde över tid och de senaste resultaten tyder också på att vulkanutbrotten var huvudorsaken till utdöendet", säger han.