Forskare har kommit närmare ett svar på Darwins 150 år gamla fråga
En internationell forskargrupp har analyserat fler än en miljard observationer för att undersöka den globala förekomsten av olika arter.
Enligt en större studie är leoparden (Panthera pardus) en sällsynt till mellansällsynt art.
"Vem kan förklara varför en art har ett stort utbredningsområde och är mycket talrik, medan en annan besläktad art har ett snävt utbredningsområde och är sällsynt?"
Charles Darwin ställde denna fråga för mer än 150 år sedan i sin bok "Om arternas uppkoms".
En internationell forskargrupp vid tyska Center for Integrative Biodiversity Research (iDiv), Martin Luther University Halle-Wittenberg och University of Florida kan ha kommit närmare svaret.
I en forskningsartikel i tidskriften Nature Ecology & Evolution har de undersökt hur många arter som är vanliga och talrika och hur många som är sällsynta.
Mer än en miljard observationer
Genom att hämta observationer från databasen Global Biodiversity Information Facility (GBIF) kunde de dra slutsatsen att många sällsynta arter inte är så sällsynta trots allt.
Totalt skapade de ett dataset med över 1,38 miljarder observationer under åren 1900 till 2019, som de sedan analyserade
"GBIF-databasen är en fantastisk resurs för alla typer av biodiversitetsrelaterad forskning, särskilt eftersom den samlar data som samlats in av både professionella och medborgarforskare från hela världen", säger professor Corey Callaghan från University of Florida i ett pressmeddelande.
För att skapa en överblick kategoriserade de arterna i 39 grupper, som "fåglar" och "insekter", för att beräkna den så kallade "globala artrikedomen" eller gSAD (global species abundance distribution).
Bland fågelarterna visar studien bland annat att det finns ett fåtal mycket sällsynta arter som den srilankesiska fladdermuspapegojan, många sällsynta arter som duvhöken och ett fåtal vanliga arter som gråsparven.
I mitten av 1900-talet föreslog ingenjören Frank W. Preston att världens arter följer en så kallad "log-normal" modell, där mycket få arter är vanliga eller extremt sällsynta, medan de flesta är måttligt sällsynta.
"Det är fascinerande: vi kan tydligt se fenomenet med att avslöja den fullständiga utbredningen av arter som Preston förutsåg för årtionden sedan, men som först nu har demonstrerats på en skala som omfattar hela planeten", förklarar professor Henrique Pereira från iDiv i pressmeddelandet.
"Om man inte har tillräckligt med data ser det ut som om de flesta arter är mycket sällsynta. Men när man lägger till fler och fler observationer förändras bilden. Man börjar se att det faktiskt finns fler sällsynta arter än mycket sällsynta arter."
Forskarna ska nu undersöka hur många arter som faktiskt finns. Många fåglar har beskrivits, men så är inte fallet för insekter och marina djur. Här har GBIF-databasen visat sig vara ett effektivt verktyg.
På lång sikt hoppas forskarna att de insamlade uppgifterna ska hjälpa oss att förstå de evolutionära och ekologiska processer som påverkar arternas utbredning och hur människan påverkar denna process.