En portion vildfångad sötvattensfisk kan vara som att dricka förorenat vatten i en månad
Nivåerna av PFAS i vildfångad amerikansk sötvattensfisk är skrämmande höga, visar studie. Enligt en expert är PFAS i fisk och skaldjur även ett stort problem i europeiska länder.
Enligt en amerikansk studie innehåller vildfångad fisk från vattendrag och floder i USA höga nivåer PFAS. Nivåerna är långt högre än i havsfiskar.
De så kallade evighetskemikalierna, PFAS, dyker upp i hälsoskadliga koncentrationer i allt fler sammanhang.
Nu visar en amerikansk studie att vilda sötvattensfiskar som lever i amerikanska floder och åar, innehåller höga nivåer av de giftiga PFAS-ämnena. Nivåerna är långt högre än i de fiskar som fångas i haven och senare säljs i butiker.
Helt specifikt visar resultaten att intaget av en portion vildfångad amerikansk sötvattensfisk kan vara detsamma som att dricka kraftigt förorenat vatten varje dag i en månad.
Mediannivån av PFAS i de vilda sötvattensfiskarna är samtidigt 280 gånger högre än i den kommersiellt fångad fisk som säljs i stormarknaderna, enligt rapporten.
Fler än 500 prover har analyserats
Studien är genomförd av forskare vid Duke University och amerikanska NGO Environmental Working Group (EWG), och resultaten har publicerats i en artikel i tidskriften Environmental Research.
Artikeln bygger på data från studier gjorda av USA:s federala naturvårdsverk (EPA) samt USA:s livsmedels- och läkemedelsmyndighet (FDA) under olika perioder från 2013 och framåt.
Totalt ingår prover från fler än 500 vilda sötvattensfiskar i studien.
Xenia Trier, som är lektor vid Institutet för växter och miljövetenskap på Köpenhamns universitet, har forskat i PFAS sedan hon skrev sin doktorsavhandling om ämnena mellan 2007 och 2011.
Hon anser att de amerikanska resultaten också kan överföras till europeiska länder, fast med villkoret att USA troligtvis producerar mer PFAS än Europa.
"Om man har använt PFAS-ämnen på land, i exempelvis fabriker, kommer det att spridas via partiklar och gas i luften, via jordföroreningar till sötvattenssjöar och åar, som även utsätts för spillvatten från fabriker och städer. Därefter rinner färskvattnet vidare ut i havet, där ämnena tunnas ut. Därför kan samma tendens sannolikt göra sig gällande i europeiska sjöar och floder", säger hon och fortsätter:
"Även om risken, förutsatt att allt annat är lika, är stor i samband med att äta vildfångade fiskar och skaldjur från sjöar och åar, bör man också vara medveten om att det längs kuststräckor också har visat sig att nivåerna är förhöjda i fisk och skaldjur."
Det beror enligt Xenia Trier på att PFAS-ämnen i havet lägger sig vid havsvattnets yta, precis som olja. När havsskummet driver in mod kusten blir de giftiga ämnena mer koncentrerade i skummet och aerosoler som blåser in över stranden i ett bälte på cirka 200 meter.
"Därför har man det senaste året hittat höga nivåer av PFAS i jord, vatten, gräs, fåglar och vilt som lever längs kusterna både i och utanför Danmark", förklarar hon.
I Danmark har ett flertal studier avslöjat risken för hälsoskadliga nivåer av PFAS i allt från gräs till änder och kor som hittar föda på förorenade marker.
I Sverige avråder hälsomyndigheterna enligt Xenia Trier att äta kräftor fångade i sjöar och åar på grund av de höga PFAS-nivåerna, medan befolkningen i Norge har Europas högsta nivåer av PFAS i blodet till följd av deras stora intag av vildfångad, lokal fisk och vilt.
Små fiskar är bäst
Enligt den amerikanska studien innehöll fiskar som abborre och havskatter de högsta nivåerna av evighetskemikalier.
Dessutom spårade forskarna de högsta nivåerna i fiskar fångade nära storstadsområden.
I åratal har PFAS på många platser använts i förpackningar och engångsartiklar av papp och papper. Fluorämnen har nämligen den smarta egenskapen att de gör ytan av förpackningspappret till snabbmat, muffinsformar och pizzalådor fett- och vattenavvisande.
Xenia Trier påpekar att stora fiskar som befinner sig högt upp i näringskedjan som tumregel har "ackumulerat mer PFAS" än små fiskar.
"Och så hittar man mer PFAS i fiskar som tillbringar sin tid nere på bottnen, för där lägger sig ämnena också. Plus att det finns höga nivåer i skaldjur som musslor och räkor", säger hon och fortsätter:
"Däremot har ansamlingen av PFAS-ämnen ingenting att göra med hur feta fiskarna är. För PFAS binder sig inte till fett, utan till proteiner, det vill säga muskler, lever, njurar, lungor och i blod."
Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) har nyligen uppdaterat de vägledande gränsvärdena för fyra PFAS (PFOA, PFNA, PFHxS, PFOS) i fiskar, kött och ägg, som tar med det genomsnittliga intaget av olika livsmedelstyper i beräkningen.
Gränsvärdena har satts för att skydda foster mot att utsättas för höga PFAS-nivåer från mödrarna.