Det unika djurlivet på den östafrikanska ön Mauritius innefattar arter som rusahjortar, fruktätande fladdermöss och karettsköldpaddor, som rör sig mellan talipotpalmer och jackfruktträd.
Fram till för bara ett par hundra år sedan kunde dronten, mauritiusstarar och korppapegojor också hittas på ön och samtliga hade en egen roll för öns växtliv.
Under loppet av 400 år har åtskilliga arter försvunnit från ön, vilket har skadat växtlivet på Mauritius, trots försök att introducera nya arter i syftet att skapa balans i ekosystemet.
Forskare från Köpenhamns universitet har undersökt effekterna närmare och deras resultat har publicerats i tidskriften Nature Communications.
Fröspridarna försvinner
Européernas intåg på Mauritius redan i början av 1600-talet har satt djupa spår, som i dag hotar det ömtåliga ekosystemet på ön.
Drygt en tredjedel av Mauritius ursprungliga frukter spreds inte längre på ön, eftersom det nästan inte finns kvar några ursprungliga djur som är stora nog att sluka och sprida deras frön.
Djur som dronten och jättesköldpaddan har varit bland de arter som kunde sprida fruktträdens frön, men som nu har utrotats.
De resterande ursprungliga arterna är bara hälften så stora och därmed för små för att kunna sprida större frön.
Konkret undersökte forskarna hur förhållandet mellan Mauritius växter och de fruktätande djurarterna har förändrats över tid.
Även om antalet fruktätande arter faktiskt har stigit under de senaste 400 åren, på grund av introducerade arter, så har deras förmåga att sprida frön minskar dramatiskt. Det innebär att de mauritiska växterna tillhör världens mest hotade.
Den utdöda dronten tillhörde de mest effektiva fröspridarna på Mauritius, därför att de har kunnat äta de största fröna och sprida dem över ön utan att destruera dem i matsmältningsprocessen. Forskare kommer kanske att återuppliva fågeln.
Det innebär att drygt 28 procent av öns ursprungliga frukter och cirka sju procent av fröna är stora nog för att passa i munnen på de mindre fruktätande djur som finns kvar.
Trots att arter som grisar och makaker har introducerats på ön för att återupprätta den ekologiska balansen, så är de ändå för små för de största fröna och de har därför svårt att ta över rollen som fröspridare.
Nya arter har negativ effekt
Samtidigt har dessa arter visat sig destruera fröna medan de äter dem, vilket gör att de inte är tillräckligt hela för att spridas.
De två arterna hulbyler och flyghundar står tillsammans för spridningen av 90 procent av fröna från fruktträd på ön Mauritius.
Medan makaker har visat sig destruera alla frön de intar, så förstör grisar drygt 86 procent av de frön de äter, och råttor, som ofrivilligt följde med kolonisatörerna på sin tid, cirka 65 procent av fröna.
Enligt forskningsartikeln uppskattar man att bara 4,4 procent av öns ursprungliga livsmiljöer fortfarande existerar och att många växter därför riskerar att försvinna för alltid. Just nu riskerar 57 procent av öns trädarter att dö ut.
Forskarna tror att mer än hälften av växtarterna är beroende av hjälp från olika djurarter för att sprida sina frön.
Nu överväger man att hämta aldabrasköldpaddor, även kallade jättesköldpaddor, från Seychellerna till Mauritius för att ersätta utdöda arterna och amerikanska forskare ska återuppliva dronten och placera in den på ön igen.
Forskarna föreslår dock att åtgärderna i stället borde riktas in på att skydda flyghunden. Fladdermusen är den sista arten som kan sprida ut större frön över hela ön.
Tillsammans med den mauritiska bulbylen ansvarar flyghunden för spridningen av 90 procent av öns växtfrön. Båda arterna är dock hotade av jakt och förstörda livsmiljöer.