1. Olympus Mons, Mars
26 kilometer
Solsystemets högsta berg ligger på vår grannplanet Mars.
Olympus Mons är en vulkan, och med utgångspunkt i antalet meteorkratrar i den stelnade lavan tror astronomerna att den hade sitt senaste utbrott för 25 miljoner år sedan.
Toppen av Olympus Mons har störtat ned i en tom magmakammare och bildar en fördjupning kallad en caldera.
2. Rheasilvia Mons, Vesta
25 kilometer
Rheasilva är en meteorkrater på Vestas, det näst största klotet i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter.
Mitt i kratern ligger det 25 kilometer höga berget Rheasilvia Mons, som troligen bildades genom att smält materia efter meteornedslaget har skvalpat tillbaka och sedan stelnat.
3. Ekvatorialryggen, Japetus
20 kilometer
Längs ekvatorn på Saturnus måne Japetus löper en bergskam, som några platser är hela 20 kilometer hög.
Kammen upptäcktes av Cassinisonden 2004 och hur den har uppkommit är fortfarande en gåta. En teori går ut på att månen har haft en ring, som har störtat ned på ytan.
4. Verona Rupes, Miranda
20 kilometer
Verona Rupes på Uranus måne Miranda är solsystemets fjärde högsta berg och har samtidigt det djupaste lodräta fallet.
Berget kan ha uppkommit till följd av tektoniska rörelser, som har framkallats av tidvattenkrafter från andra månar och Uranus själv.
5. Boösaule Montes, Io
18 kilometer
På Jupiters måne Io ligger en högslätt med tre berg, som under ett namn kallas Boösaule Montes. Det sydligaste är med sina 18 kilometer det överlägset högsta.
Trots att Io är känd för sin mycket aktiva vulkanism har berget troligen skapats av tektoniska krafter.
