Aucklands Watercare har finansierat utforskningen av fynden, vilket har resulterat i att drygt 300 000 fossiler har undersökts och klassificerats av forskare från Geomarine Research och Auckland Museum.
Deras resultat har publicerats i Nya Zeeland Journal of Geology and Geophysics och tusentals av fossilerna kan ses på Auckland Museum.
Minst tio nya arter
Av de cirka 300 000 fossiler har 266 olika arter identifierats och minst tio av dem kan vara helt nya och tidigare okända arter. Alla har daterats att vara drygt tre miljoner år gamla.
"Detaljerad identifiering av fossilerna visar att de avlagrades för mellan 3 och 3,7 miljoner år sedan i en tidvattenskanal i en tidig version av den moderna Manukau-hamnen", förklarar paleontologen Bruce Hayward vid Geomarine Research i ett pressmeddelande.
"Vid den tiden var havsnivån lite högre än den är i dag och världen var också flera grader varmare än nu", tillägger Hayward.
"Därför omfattar fossilerna en rad subtropiska arter vars släktingar i dag lever i de varmare vattnen kring Kermadec- och Norfolk-öarna. Minst tio tidigare okända arter ingår och kommer att beskrivas och namnges i framtida arbeten."
Till de mest sällsynta objekten i fyndet räknas bardvalsryggkotor, en knäckt kaskelottand, ryggraden från en utdöd såghaj, tandplattor från örnrockor och ett antal vithajständer.
Utöver det finns det tio exemplar av den gigantiska nyzeeländska, landbaserade linsniglar hittats. Forskarna tror att den har levt på närliggande land och sköljts ned i havet under en storm.
"Det är de överlägset äldsta kända linsniglarna i världen. De flesta fossilerna levde på havsbottnen, en del i bräckt vatten i flodmynningar, andra satt fast på hårda kustklippor och ännu fler har förts in från kusten av den då utsatta västkusten", förklarar Hayward.
Generellt sett är den största överraskningen med fyndet den stora mångfalden av arter från mycket olika miljöer, som med tiden har pressats ihop av vågpåverkan och starka tidvattenströmmar.