Vårdagjämning
© Shutterstock

Vårdagjämningen välkomnar ljus och värme

Tisdagen den 20 mars är det vårdagjämning. Precis som höstdagjämningen är dagen känd för att natt och dag är lika långa. Här hälsas våren och sommaren välkomna.

19 mars 2018 av Lea Holtz

Vad är vårdagjämning? 

Våren innebär löv som slår ut, fåglar som sjunger, ljusare kvällar - och är en viktig astronomisk hörnsten.

Det är då solen står exakt lodrätt över jordens ekvator. Dagen kallas vårdagjämning och infaller i år, 2018, den 20 mars - exakt klockan 17.15 svensk tid.

Vid vårdagjämningen kan vi astronomiskt sett vinka farväl till vintern och hälsa vår, sommar och sol välkomna.

Framtill sommarsolståndet - som 2018 inträffar den 21 juni för det norra halvklotet - blir dagarna i genomsnitt fyra minuter längre per dygn. Vid sommarsolståndet når dagen en längd på 17 timmar. Därefter blir dagarna kortare igen tills dess att vi når vintersolståndet. På så sätt bestäms året astronomiskt sett.

Medan vi på norra halvklotet kan glädja oss åt längre dagar och mer solljus efter vårdagjämningen råder det omvända söderut. 

Året delas in i fyra delar som avgränsas av de fyra astronomiska hörnen: 1. Vårdagjämning (20/21 mars). 2. Sommarsolstånd (20/21 juni). 3. Höstdagjämning (22/23 september). Vintersolståndet (21/22 december).

Vid dagjämning är dag och natt inte lika långa

Vår- och höstdagjämningarna är kända för att dag och natt är lika långa – det vill säga tolv timmar. Det stämmer dock inte helt. Den tidpunkten inträffar alltid lite före vårdagjämning och strax efter höstdagjämning. Dagen vid vårdagjämningen den 20 mars är flera minuter längre än natten. Detta beror på två saker.

För det första säger man inom astronomin att solen har gått upp när centrum av solskivan är över horisonten. Precis som man definierar dagjämning som den tidpunkt då solens centrum passerar ekvatorn. 

Men i folkmun betraktar man soluppgång som det ögonblick då solens överkant tittar fram över horisonten, medan solnedgång är den tidpunkt då den sjunker ner under horisonten. Det gör dagen ett par minuter längre.

För det andra böjs jordens atmosfär när solen står rakt under horisonten. Det får det att se ut som att solen står en smula högre på himlen än vad den egentligen gör. Och det betyder att solen kan ses cirka fyra minuter längre både före soluppgång och efter solnedgång på våra breddgrader.

Få fler nyheter från vetenskapens värld med Illustrerad Vetenskaps NYHETSBREV

Dagjämning är speciella dagar

Även om dagjämning alltså inte helt lever upp till sitt rykte är det flera saker som gör dagarna till något speciellt.

Det är de två enda tidpunkter på året då solen står upp rakt i öster och ner rakt i väster. Och de enda tidpunkter på året då en person som står på ekvatorn kan se solen passera rakt ovanför huvudet. På Nordpolen är höstdagjämningen början på sex månaders mörker, medan det på Sydpolen är upptakten till sex månader oavbrutet dagsljus.

Man skulle tro att våra fyra årstider skiftade beroende på hur nära jorden kommer solen i sin ellipsformade bana, men så hänger det inte ihop.

Orsaken är däremot att jorden lutar cirka 23,5°. Och på grund av lutningen skiftar det norra och södra halvklotet att peka mot solen under loppet av jordens bana runt solen. Hos oss nordbor och motsvarande mot söder skiftar dagarnas längd och solens position på himlen så mycket att vi har fyra årstider, medan man i tropikerna endast har två.

Video: Varför har vi årstider?

Vårdagjämningen inträffar olika dagar

Det skiftar från år till år och det står vårdagjämning i kalendern den 20 eller 21 mars.

Året består nämligen inte av ett helt antal dagar, utan däremot cirka 365 och en kvart. Det väljer vi att se mellan fingrarna på i tre år i sträck, men vart fjärde år - skottår - lägger vi till en extra dag för att få kalendern att stämma igen. Det betyder att tidpunkterna för dagjämning och solstånd infaller sex timmar senare varje år för att sedan hoppa tillbaka 18 timmar när det är skottår.

Det kan vi tacka påve Gregorius XIII för. Det var han som införde den gregorianska kalendern 1582, som större delen av världen följer i dag. Påven bestämde att sekelskiften som exempelvis år 1700 och 1800 inte skulle vara skottår med mindre de gick att dela på 400.

Det resulterade i ett kalenderår på 365,2425 dagar som därmed tar hänsyn till att det sett från jorden tar solen 365,24219 dagar att slutföra en hel passage över himlen.

Därmed är kalendern så nära verkligheten att årstiderna inte förflyttas.

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: