Our website does not support Internet Explorer.

To get the best experience on our website and of our content, please use a more modern browser like Edge, Chrome, Safari or similar.

Vårens ljusshow sätter fart på naturen

Solmogna spermier, stimulerande könshormoner och spirande växter. Ljus – eller rättare sagt avsaknad av mörker – får just nu naturen att explodera.

Våren är här och naturen sprudlar av liv. Solen har höjt temperaturen, vilket sätter fart på växtligheten och väcker slöa djur.

Organismers förmåga att känna av ljuset och snabbt komma i gång med vårbestyren är avgörande för framgång i naturen.

Därför har växter och träd ljusreceptorer, så kallade fytokromer, som absorberar ljus och reglerar en lång rad processer hos växterna, bland annat frönas mognad och blomstringens tajmning.

Fytokromerna är oerhört ljuskänsliga, så de registrerar mycket låga nivåer av ljus. Därför vet växterna exakt hur långa nätterna är. När nätterna är tillräckligt korta vet växterna att det är vår och att de tryggt kan börja producera nya blad och blommor.

Visste du att det finns många giftiga växter i Sverige? Läs om Sveriges giftiga växter här.

Solens strålar gör djuren brunstiga

Våren är den perfekta årstiden för djur att fortplanta sig på. Då kan de ta för sig av spröda, ljusgröna vårskott när de behöver äta upp sig och mata sin avkomma efter den långa, hårda vintern. Därför är djuren precis lika beredda på våren som växterna.

Hur vet djuren att det är vår?

Liksom växterna är också djuren temperaturkänsliga, så det är inte enbart ljuset som kickstartar vårens händelser, utan även värmen som den för med sig.

Solens ökade strålning sätter i gång mängder av processer i naturen. Bland annat kan bajsnödiga bin äntligen lämna kupan.

Parningsberedda ödlor

Nyvaknad ödla

Sandödlan behöver sol och värme för att producera spermier.

© Shutterstock

Solen får reptilernas spermier att mogna

Sveriges tre ödlearter – skogsödla, sandödla och kopparödla – vaknar i april och maj.

Efter den långa vinterdvalan behöver de kallblodiga ödlorna få värme från omgivningarna för att komma i gång. Tidigt på våren söker de sig därför vanligen till mörka stenar och andra ytor för att få så mycket värme som möjligt.

Ödlorna behöver förbereda sig inför parningssäsongen, som ligger alldeles om hörnet, och då är det viktigt med ljus och värme för att hanarna ska kunna bilda parningsklara spermier. Liksom många andra fysiologiska processer hos ödlorna sker nämligen spermieproduktionen först när kroppstemperaturen har blivit tillräckligt hög.

Det är också viktigt att kvaliteten är hög, för spermierna utsätts för hård konkurrens av andra hanars spermier.

Honorna väntar med att komma ut ur sitt ide tills hanarnas spermier är klara. Därför syns de först två till fyra veckor senare. När honorna väl kommer fram är de i gengäld promiskuösa och parar sig med många hanar.

Ju fler partner en hona har, desto mindre är chansen för hanen att just hans spermier ger avkomma. Dna-studier har dessutom visat att honorna har ett inbyggt försvar mot inavel som gör att spermier från hanar som är förhållandevis nära besläktade med honan har sämre förutsättningar än spermier från avlägset besläktade hanar. Det gör att de har svårare att få avkomma.

Lyckligtvis kan hanar spara på sina mödosamt ansamlade solmogna spermier genom att anpassa hur stor mängd de ejakulerar i honan. Det sker utifrån en riskbedömning och påverkas av spermiekonkurrensen.

Värme krävs även för att honans ägg ska mogna, men hon producerar bara 4–15 ägg och behöver inte lika lång tid på sig som hanarna.

Förstoppade bin

Bi på blomma

När honungsbiet har tömt sin tarm inleds jakten efter pollen och nektar.

© Shutterstock

Bin tömmer tarmen

Vintern är extra besvärlig för bin. Inte nog med att många av dem dör av kylan, de måste också klara sig hela vintern utan att bajsa. Bikupan måste nämligen hållas ren, och exkrementer ökar risken för sjukdomsspridning i boet.

Dessutom är det för kallt för att flyga ut och bina behöver klumpa ihop sig i bikupan för att hålla drottningen varm. Därför kommer bina snabbt ut när de första vårtecknen visar sig.

Så snart temperaturen når upp till tio grader skyndar sig bina ut för att tömma tarmen innan de inleder jakten på pollen och nektar. Binas avföring kan synas som små gula och orange fläckar på vindrutan på bilar eller på tvätt som har hängts ut på tork.

Bina upplever vårens ljusshow helt annorlunda än vi människor. De ser nämligen ultraviolett strålning, som är osynlig för det mänskliga ögat.

Förmågan att se ultraviolett ljus hjälper bina att upptäcka blommor och hitta pollen och nektar. Många blommor bildar ett mönster som liknar en skottavla, som bara syns i ultraviolett ljus. Förutom pollen och nektar producerar blommans mitt ett pigment som i binas ögon gör området mörkare än resten av blomman.

Gräsälskande grågäss

Grågäss i gräs

Grågäss och deras ungar är beroende av färskt, näringsrikt gräs för att kunna växa sig starka.

Färskt gräs motiverar kläckning

Vårhimlen bjuder ofta på V-formationer av flyttfåglar som flyger in över landet. Vissa av dem är grågäss, som på våren återvänder till Sverige för att häcka.

Gåsen kommer alltid tillsammans med sin partner, för när gäss väl har hittat någon att para sig med håller de fast vid varandra hela livet.

Och det finns ett särskilt skäl till att gässen kommer på våren. Vid det laget har nämligen de korta nätterna och längre dagarna med extra ljus fått gräset att börja gro.

Det innebär att det finns gott om färskt, näringsrikt gräs när nästa generation tittar ut ur äggen.

Så snart gässen har landat intar de ängar, mossar och andra grästäckta områden, som är perfekta häckningsplatser för dem. Paren börjar genast bygga reden av gräs och strån och sedan lägger honan omkring sex ägg.

I denna process är tajmningen viktig. Om äggen kläcks för tidigt har det näringsrika gräset inte hunnit gro och om de kläcks för sent är gräset inte längre lika näringsrikt.

Duellerande huggormar

Huggormar utkämpar duell

Två huggormshanar i en duell om en hona.

© Shutterstock

Huggormar suktar efter ljus och parning

Vårsolen lockar ut huggormar ur sina underjordiska vinteriden. Redan i mars eller i början av april kryper huggormar fram för att solbada på hedar och mossar.

Det ostadiga vårvädret gör att ormarna håller sig nära sitt vinterbo, så att de snabbt kan ta skydd när vädret slår om. Efter vinterdvalan är ormen slö, men solens strålar laddar batterierna, vilket får ämnesomsättningen och aktivitetsnivån att öka.

Om du vill se en huggorm i naturen är chansen alltså störst på våren, då de inte är lika kvicka som på sommaren.

Hanarna, som är först ut ur vinterboet, börjar genast förbereda sig inför parningen, bland annat genom att ömsa skinn och duellera mot andra hanar om tillgången till honor.

Honorna kommer fram ungefär en månad efter de första hanarna. Parningssäsongen varar en månad och under hela den perioden kämpar hanarna mot varandra. Det innebär att de inte har tid att jaga, så de får klara sig på fettdepåerna som de byggde upp innan de gick i vinteride.

Jagande vargspindlar

Vargspindel med ungar

Vargspindlar kan bära med sig 30–60 ungar på bakkroppen.

© Shutterstock

Solen innebär startskottet för jakten

Vargspindlar är rovdjur, men till skillnad från de flesta andra spindlar, som tillverkar fällor av spindelväv, jagar vargspindlar sitt byte helt på egen hand.

Det finns omkring 2 500 arter av vargspindlar i världen. Den vanligaste i Sverige är förmodligen prickvargspindeln, som bara är sju millimeter stor.

Denna spindel är dagaktiv och syns ofta på soliga platser. Den är särskilt aktiv i trädgårdar, på ängar och i parker, där den gärna jagar på våren. När solen har värmt upp marken tillräckligt mycket för att få fram insekter ur sina vintergömmor blir det gott om byten för alla vargspindlar.

Prickvargspindeln är snabb och den bruna färgen ger bra kamouflage. Alla vargspindlar har ovanligt bra syn. Medan andra spindlars åtta ögon normalt är lika stora, är två av vargspindlarnas ögon betydligt större än de övriga.

Prickvargspindeln är könsmogen från maj till september. På våren bär honorna omkring på en äggsäck på bakkroppen. När äggen kläcks bor 30–50 ungar på henne innan de ger sig ut på egen hand.

Läs också:

Logga in

Ogiltig e-postadress
Lösenord behövs
Visa Dölj

Redan prenumerant? Prenumererar du redan på tidningen? Klicka här

Ny användare? Få åtkomst nu!

Nollställ lösenord.

Skriv in din e-postadress, så skickar vi anvisningar om hur du återställer ditt lösenord.
Ogiltig e-postadress

Kontrollera din e-post

Vi har skickat ett e-postmeddelande till med instruktioner om hur du återställer ditt lösenord. Kontrollera ditt skräppostfilter om meddelandet inte har kommit.

Uppge nytt lösenord.

Skriv in ett nytt lösenord. Lösenordet måste ha minst 6 tecken. När du har upprättat ditt lösenord blir du ombedd att logga in.

Lösenord behövs
Visa Dölj