De nordeuropeiska breddgraderna är knappast kända för sin giftiga flora och fauna. Inte desto mindre finns det djur som du inte bör klappa och växter du inte får äta.
För i våra dikesrenar, på vår havsbotten och i våra trädgårdar lurar giftiga bekantskaper, som kan ge dig allt från kraftig smärta till dödlig förlamning på bara ett par minuter.
#1 Fjärsingen – sticker med drakgift
Fjärsingen är känd som Nordeuropas giftigaste fisk och är ganska vanlig i Nordsjön, Skagerrak och Kattegat. Den er en skygg bottenfisk, som när den blir hotad reser ett försvar i form av giftpiggar i gällocken och på ryggfenan.
Trampar man på fjärsingen, så får man en injektion av dracotoxin, även kallat "drakgift". Giftet har en upplösande verkan på röda blodkroppar och försvagar vita blodkroppar. Det innebär att kroppen får svårare att transportera runt syre, och att immunförsvaret blir nedsatt. Symptomen omfattar stark smärta, huvudvärk, svullnad, inflammation och yrsel.
Trots att fjärsingen är giftig går det fint att äta den – och fisken är faktiskt en delikatess i Sydeuropa.
Vill du veta vilket djur som är giftigast? Vi ger dig hela listan över världens giftigaste djur!
#2 Odört – luktar muskiss och dödade Sokrates
Odört är en giftig växt med en över två meter hög stjälk och klasar av små, vita blommor. Den växer vid vägkanter, i parker och trädgårder och blommar från sen vår till tidig sommar. Färsk odört har en karakteristisk doft av musurin, som tillsammans med dess farliga gift gör den till en ganska obehaglig bekantskap.
Både doften och giftet kommer från nervgiftet koniin, som bryter ned nervcellernas signaler till musklerna och förstör deras förmåga att dra ihop sig. Giftet leder därför till förlamning, som börjar i ben och armar och förflyttar sig in mot andningsmuskulaturen.
Odörtens obehagliga gift har tidigare använts som avrättningsmetod, och det blev notoriskt i och med att Sokrates avrättades med en bägare av odörtssaft. Det spekuleras dock om huruvida det faktiskt var odörtens artfrände sprängörten, som fanns i Sokrates bägare, eftersom dess gift är ännu mer potent. Men mer om sprängörten längre ned på listan.
#3 Stormhatt – användes till dödspilar
Stormhatten är en perenn med karakteristiska lila blommor som, beroende på art, växer i parker, skogar och vid flodbräddar. Hela växten är giftig, men den är speciellt potent i frön och rötter.
Stormhattens gift innehåller akonitin, som både är ett nerv- och ett hjärtgift. Det innebär att giftet inte bara påverkar nervsystemet och dess signaler till musklerna, utan även drabbar cirkulationen, inklusive hjärtmuskulaturen. Om du biter i en stormhatt blir symptomen därför en cocktail av yrsel, synrubbningar, förlamning, kräkningar, hjärtarytmi och andningsstopp.
Stormhattens gift har länge varit beryktat och fruktats, och har därför använts till att göra dödliga giftpilar i forntidens krig.
#4 Bålgetingar – Tre gånger kraftfullare än en vanlig geting
Bålgetingen är en getingart som kännetecknas av en stor svart kropp på cirka fyra centimeter, med en gul bakdel med svarta tvärgående ränder vid lederna. Den är vanlig under de sena sommarmånaderna vid ängar, skogar och i trädgårdar i större delen av Europa.
Bålgetingen kan till skillnad från bin sticka flera gånger och har ett gift som är tre gånger kraftfullare än den vanliga getingens. Det er den, fordi giften bl.a. har en høj koncentration af acetylcholin, som påvirker og øger sansningen af smerten fra stikket.
Giftet innehåller dessutom enzymet fosfolipas A, som både bryter ned cellväggarna och är mycket allergent. Symptomen blir därför smärta, svullnad och rodnad. Är man allergisk mot giftet kan ett stick leda till kraftig klåda, kräkningar och svullnad i luftvägarna.
Till skillnad från bin attraheras bålgetingen av konstgjort ljus och kött, så du kan riskera att få surrande besök om du äter en biff på terrassen i lanternornas sken.
#5 Sprängört – död på ett par minuter
Sprängörten är odörtens lite mer vedervärdiga lillebror. Till utseendet liknar den odörten, men är lite kortare i rocken med sina 50–100 centimeters höjd. Den finns vid stränder, myrar och vattendrag och blommar i slutet av sommaren.
Sprängörten är extremt giftig. Det är den därför att den innehåller det mycket potenta nervgiftet cicutoxin, som, likt koniin i odörten, påverkar nervsystemets signaler till musklerna och försvagar deras förmåga att dra ihop sig. I det här fallet går det dock mycket fortare. Innan förlamningen når andningsmuskulaturen, ger sprängörtens gift också symptom som kräkningar, kramper, minnesförlust och koma.
Sprängörten har en del likheter med den ätliga körveln, och därför ska man vara uppmärksam på vad man är ute och plockar till kvällsmaten.
#6 Huggorm – hugger med blodgift, fälls av igelkott
Den europeiska huggormen är en kraftig orm med sicksackränder som, beroende på kön, är bruna eller nästan svarta. Den kan också vara enfärgad. Huggormen finns på hedar, i skog och mark, vid myrar och den är vanligast under sommarmånaderna, då den ska äta sig tjock inför vinterdvalan.
Huggormens gift innehåller många olika toxiner. Den primära toxintypen är dock blodgift, som hos huggomen har en antikoagulerande inverkan på blodet, bryter ned de röda blodkropparna och orsakar vävnadsdöd. Det leder bland annat till snvullnad, yrsel och vätskeansamling.
Trots att huggormen har ett farligt gift, så har den faktiskt många fiender i naturen. En av dem är ingen mindre än igelkotten, som gärna äter en huggorm om deras vägar korsas.
#7 Liljekonvalj – kan förväxlas med sommerspise
Liljekonvalj är en perenn med stora gröna blad, vita klockor och bär, som blir röda när de mognar. Den växer på skogsmark och i trädgårdar och blommar från maj till juni. Liljekonvaljen har en sötaktig doft, men låt dig inte luras. Hela växten är giftig och innehåller hjärtglykosider och saponiner.
Glykosider är kemiska föreningar mellan en eller flera sockerarter och en organisk molekyl. De finns därför i många olika strukturer, varav de giftiga finns i liljekonvaljen.
Hjärtglykosiderna har en stimulerande effekt på hjärtats pumpförmåga, vilket kan ge hjärtarytmi och hjärtinfarkt. Saponiner har en upplösande effekt, och kan ge hemolys, vilket innebär att de röda blodkropparna bryts ned.
Liljekonvalj har precis som sprängörten likheter med en icke-giftig och ätlig växt. Den liknar nämligen ramslök, som dock skiljer sig från liljekonvaljen genom sin vitlöksaktiga doft om man gnider bladen mot varandra.
Det finns många giftiga ämnen i världen. Läs mer här om världens giftigaste ämnen.