Vaccin ska bota herpes

Den sista tentan är om bara ett par dagar, och tanken på att snart sitta i tentasalen och försöka svara rätt på frågorna har i flera veckor gett oro i hela kroppen.

Som om det inte är nog börjar det nu också att klia och svida på överläppen, och efter några timmar dyker svullnad och små vätskefyllda blåsor upp.

Om ett till två dygn brister blåsorna och utsöndrar en klar eller mjölkvit vätska.

Det är en irriterande perfekt tajming och just som du som bäst behöver fokusera har de brustna blåsorna lämnat en rad öppna sår som liknar små kratrar med en bärnstensfärgad kant.

De är ömma och obehagliga och gör det inte så enkelt att fokusera på frågorna i provet.

Omkring två tredjedelar av befolkningen vet hur det känns eftersom de med jämna mellanrum plågas av så kallade förkylningssår som oftast blossar upp i stressiga perioder, eller när immunförsvaret är försvagat, som när man är förkyld – därav namnet förkylningssår.

Andra har exakt samma symptom i skrevet, där blåsorna dyker upp vid könsorganen. I båda fallen beror utbrotten på olika versioner av ett virus: herpes simplex-virus eller bara HSV.

Viruset undviker immunförsvaret och flyttar in i kroppens nervceller som ovälkommen gäst, och flyttar sedan aldrig ut igen.

Då och då får viruset ett så kallat utbrott, vilket ger blåsor på den drabbade kroppsdelen. Personer med ett svagt immunförsvar får oftare utbrott av vätskande sår.

Hittills har herpes varit i princip omöjligt både att undvika och bota, men ett vaccin har visat sig verka lovande i djurförsök.

Det angriper tre typer av proteiner på virusets yta och håller de små bovarna ute från kroppens celler.

Samtidigt ger vaccinet kroppens immunförsvar ett vapen som kan bekämpa de små viruspartiklarna.

Hoppet är att vaccinet ska kunna göra människor immuna mot smitta och bota de personer som bär på viruset.

Det finns över 130 olika her­pes­­­vi­rus och nio av dem kan infektera människor. Av dessa är de två herpes simplex-virusen, HSV-1 och HSV-2, de vanligaste och mest irriterande.

HSV-1 infekterar i huvudsak hudceller vid läpparna och ger förkylningssår medan HSV-2 oftast angriper huden vid könsorganen och anus, där det ger upphov till herpes genitialis.

HSV är aggressivt i hudceller

De två olika virusen håller varandra i schack så om du är infekterad med en version av HSV är risken liten att du senare också ska bli smittad av den andra.

Den mekanismen kan förklara att omkring 67 procent av världens befolkning är infekterade med HSV-1 medan bara 25 procent bär på HSV-2: Genom föräldrarnas kärleksfulla kyssar och kramar smittas barn ofta med HSV-1.

Det gör att många får förkylningssår i ung ålder, och när de senare blir sexuellt aktiva och utsätts för HSV-2 gör de irriterande såren på läpparna att rivalen i de nedre delarna hålls på avstånd.

Virus reste med människan

Båda HSV-virusen infekterar både hud- och nervceller, men infektionen har helt olika förlopp i de två celltyperna.

I hudceller är viruset aktivt och aggressivt, och efter att ha förökat sig i stort antal spränger det cellen och tränger sig ut för att smitta en ny person.

I nervcellerna ligger det mest i dvala och skadar inte cellen, men det blir å andra sidan kvar där för alltid.

Med månaders eller års mellanrum vaknar det till och bildar relativt få nya virus som lämnar nervcellen och i stället angriper en av personens hudceller, där de skapar ett nytt utbrott av vätskande sår.

Det betyder att HSV alltid ligger på lur i nerverna och gång på gång kan vakna ur sin dvala och orsaka ett nytt utbrott av vätskande blåsor.

HSV är ett mycket framgångsrikt virus och forskarna menar att det har varit nära knutet till människor under nästan hela vår historia.

Viruset har mest troligt uppstått i Afrika, och genetiska undersökningar av olika HVS-virus tyder på att det började spridas över jorden för cirka 60 000 år sedan, vilket sammanfaller ungefär med den tidpunkt då de tidiga Homo sapiens började emigrera från samma område.

Den stora framgången beror i hög grad på två särskilda förmågor som viruset har. För det första är det expert på kamouflage och kan därför gömma sig för immunförsvaret.

För det andra kan viruset jämföras med en inbrottstjuv som dyrkar upp cellernas lås, tränger in i dem och ger en livslång infektion.

För att få bukt med det luriga viruset har amerikanska forskare utvecklat ett vaccin som angriper HSV på just dessa två fronter.

Harvey Friedman på University of Pennsylvania, USA, leder ett vaccinationsprojekt som redan 2017 presenterade resultaten av de första djurförsöken.

Forskarna behandlade 36 marsvin av honkön med ett vaccin mot HSV-2. Enligt forskarnas teori bör djuren utveckla antikroppar så att deras immunförsvar kan slå ut en infektion och skydda mot herpes på könsorganen.

Två veckor senare testade Friedman och hans kollegor vaccinets effektivitet genom att utsätta djuren för en kraftig dos av HSV-2 i slidan.

Bara ett enda av de 36 vaccinerade djuren smittades och utvecklade blåsor i underlivet. I en ovaccinerad kontrollgrupp blev 23 av 24 djur infekterade.

Vaccinet var alltså mycket effektivt när det gällde att hålla ned den första, primära infektionen, men för att testa långtidseffekten observerade forskarna alla djur i ytterligare 45 dagar.

Därmed kunde de se om HSV-2 även hade infekterat nervcellerna så att det efter en period av dvala skulle vakna till och orsaka ett sekundärt utbrott.

Tio av de vaccinerade marsvinen, vilket motsvarar 28 procent, fick ett sekundärt utbrott medan hela 88 procent av de djur som inte hade vaccinerats blev sjuka igen.

Vaccin gör viruset synligt

Vaccinet har alltså visat sig mycket lovande i motsats till tidigare försök att ta fram ett herpesvaccin. Det beror enligt Friedman på att dessa vaccin endast syftar till att förhindra HSV-virus åtkomst till cellerna.

Vaccinet stänger även viruset ute genom att bilda antikroppar på virusets yta och därmed förhindra att det låser in sig i cellerna.

Dessutom bildar vaccinet antikroppar som ger kroppen möjlighet att angripa HSV.

En antikropp gör att immunförsvaret kan bekämpa HSV-2 innan det infekterar cellerna, medan en annan får kroppen att döda de celler som är infekterade.

På det viset kan viruset inte föröka sig, och det hejdar utvecklingen av sjukdomen. För tillfället behandlas herpes på läppar och könsorgan med antivirala medel.

Dessa används vanligtvis akut när de första tecknen på ett utbrott visar sig, men de som plågas av mycket frekventa utbrott kan också ta dem i förebyggande syfte.

Det medel som används mest är aciclovir, som antingen smörjs direkt på såren som en salva eller intas i form av piller.

Aciclovir fungerar som en stoppkloss och byggs in i cellernas dna-sträng när viruset kopierar sitt dna. Detta blockerar kopieringsprocessen, och betyder att HSV-viruset inte kan föröka sig i kroppen.

Forskare har även experimenterat med två nya läkemedel, pritelivir och amenamevir, som båda också stör kopieringsprocessen, men på andra sätt.

Förväntningen på läkemedlen är inte att de ska bli bättre än de befintliga, utan snarare att de ska kunna användas i de fall HSV har blivit resistent mot aciclovir.

Resistens är ett problem hos patienter med svagt immunförsvar, som hela tiden måste ta aciclovir för att förhindra att de ska drabbas av ideliga utbrott av HSV.

Herpes smittar före utbrottet

Problemet med befintliga medel är också att de inte kan förhindra smitta, och det betyder att HSV har möjlighet att flytta in som en permanent och objuden gäst i nervcellerna.

När viruset väl orsakar ett utbrott är det smittsamt ett par dagar innan blåsorna syns.

Några forskare menar att 70 procent av all herpessmitta sker innan de första blåsorna dyker upp, eftersom de flesta inte tar aciclovir förrän de upptäcker de första svidande och kliande tecknen på ett utbrott.

Den oanade smittorisken innebär också att HSV-virus i vissa fall kan vara farliga och inte bara irriterande, exempelvis om en person gnider sig i ögonen utan att veta att det sitter virus på fingrarna efter att hon
nyligen har kliat sig i mungipan.

I en sådan situation kan herpesinfektionen smitta ögonen. Konsekvenserna är smärtor, röda ögon och suddig syn, och på längre sikt kan infektionen ge ljusa fläckar och orsaka förändringar i hornhinnan som kan störa synen. I sällsynta fall behöver patienten få en ny hornhinna för att bevara synen.

Botemedel kan vara klart om tio år

Det finns därför ett stort behov av ett effektivt vaccin som både kan förhindra utbrott hos de som redan är smittade, och samtidigt förhindra att viruset flyttar in.

Harvey Friedmans vaccin är hittills bara utvecklat för att motverka HSV-2, men eftersom de två virusen påminner om varandra krävs det sannolikt bara några mindre justeringar för att det också ska vara effektivt mot HSV-1.

Vaccinet kan komma att tas upp i vaccinationsprogrammet och leda till en framtid där jordens befolkning inte behöver oroa sig för vätskande sår på läpparna och i underlivet.