Det har dragits otaliga paralleller mellan spanska sjukan, som härjade för drygt 100 år sedan, och den aktuella coronapandemin.
Framför allt har det faktum att 1918 års influensapandemi varade i två har framhållits som en realistisk ram för hur länge världen denna gång skulle hållas i en viruspartikels järngrepp.
Men de två åren har gått och vi är långt ifrån fria från coronaviruset.
Dels handlar det om två olika virus och dels är världen år 2022 annorlunda. Därför har forskarna delat in sig i två olika läger: De som anser att slutet på pandemin är nära och de som fruktar att kommande generationer får fortsätta att tampas med covid-19.
Läger 1: Pandemins slut väntar runt hörnet
Majoriteten av forskarna uppskattar att SARS-CoV-2 aldrig kommer att försvinna. Den springande punkten blir i stället när SARS-CoV-2 kan sägas ha blivit endemiskt, vilket innebär att det lever i befolkningen utan att medföra några större risker.
Och den punkten når vi under 2022 enligt flera experter.
Vi ska räkna med en ny smittvåg under 2022, men sedan är coronapandemin i stort sett över och vi kan återgå till livet som det var innan, enligt forskarna.
Tanken är att omikronvarianten förvisso smittar mer, men ger lindrigare symtom – precis som man förutspått tidigare under pandemin.
Det innebär att framtida utbrott av omikronviruset kanske medför många smittade, men utan att sjukvården överbelastas. Och då kommer denna variant att höra hemma bland de övriga endemiska influensavirusen.
Tidigare coronapandemier – exempelvis TGEV som 1946 drabbade grisar över hela världen – försvann av sig själva när varianten muterade och blev lindrigare.
Coronapandemins slutpunkt är omdebatterad
1. Pandemin är snart slut
Under 2022 får vi vänja oss vid att covid-19 fortsätter att cirkulera och acceptera att många blir sjuka.
Därefter kommer smittfallen att återkomma varje säsong, men de medför inte längre nedstängningar och restriktioner. Skolor, kulturinstitutioner och arbetsplatser kommer att hållas öppna.
Förespråkare: Bill Gates, Anthony Fauci med flera.
Tidshorisont: Max ett år.
2. Pandemin varar i flera generationer
Covid-19 kommer fortsättningsvis medföra oövervinneliga, säsongsbetingade smittutbrott och nya virusvarianter kommer att göra framtidsutsikterna osäkra.
En stor del av befolkningen kommer att behöva förstärkande vaccinationer varje år och fortsatta restriktioner och kontinuerliga nedstängningar ska skydda den mest sårbara delen av befolkningen.
Förespråkare: WHO, Professorn bakom AstraZeneca-vaccinet, med flera.
Tidshorisont: Flera årtionden.
Läger 2: Flera generationer får leva med pandemin
I det andra lägret finns forskare som hävdar att omikron knappast blir den sista SARS-CoV-2-varianten. Och även om omikron generellt sett har gjort coronaförloppet lindrigare, så finns det inga garantier för att de framtida varianterna utvecklas i samma riktning.
För de pessimistiska forskarna kommer varianterna att betyda att smittvågorna fortsätter och i synnerhet den mest sårbara, äldre delen av befolkningen behöver även fortsättningsvis extra skydd i form av vacciner och smittbegränsande restriktioner.
Dessutom varnar bland andra Världshälsoorganisationen för att vi i och med de skyhöga, globala smittotalen är långt ifrån fria från pandemin.
Först när flera generationer har exponerats för SARS-CoV-2 sedan barnsben kommer sjukdomen att bli endemisk – men det kommer att ta årtionden och fram till dess kommer sjukdomen att fortsätta att döda, precis som exempelvis malaria.
En del av pessimisternas argument är att modeller över smittutvecklingen har blivit allt krångligare att göra och därför inte längre är tillförlitliga.
I början av pandemin var hela världens befolkning mottaglig för SARS-CoV-2. Om en viss del av ett lands befolkning smittades och reproduktionstalet – hur många varje smittad person i sin tur smittar – var någorlunda känt, var det lätt att räkna ut smittspridningen.
Men med nya varianter och mer fragmenterad immunitet har beräkningarna blivit allt svårare. Därmed är beräkningarna relevanta högst ett par veckor framåt.
Enligt en modell uppskattar man att övergången till endemisk sjukdom kan ta ett par årtionden, beroende på hur siffrorna för antalet kontakter varierar.
Men en förutsägelse är de flesta vetenskaparna överens om: Alla tidigare pandemier har slutat vid någon tidpunkt – och det kommer coronapandemin också att göra.