Vad vill du helst?
Bli vaccinerad och löpa risken att få hjärnhinneinflammation, vilket drabbar cirka en av 1 000 000 vaccinerade.
Eller låta bli att vaccinera dig och riskera att bli smittad av mässling, som ger hjärninflammation till en av 1000 personer – och för övrigt dödade 2,6 miljoner barn om året innan mässlingsvaccinet introducerades 1963.
Vetenskapen tvekar inte: Det är mycket säkrare att bli vaccinerad än att smittas av de sjukdomar som vaccinerna motverkar.
Om människor ändå vägrar att låta sig och deras barn vaccineras, agerar de ofta utifrån urinstinkter som finns inpräntade i hjärnans nätverk.
Känslor överträffar fakta i hjärnan
I vaccinationsdebatten verkar det inte som att skeptikerna är underinformerade, utan snarare felinformerade. Det beror på ett avancerat samspel mellan inre och yttre faktorer, exempelvis politisk hemvist och manipulerande forum på sociala medier. Och så beror det i hög grad på hur hjärnan skapar begripliga samband.
Studier visar nämligen att starka känslor driver våra åsikter.
Även om vi bör tänka rationellt för att komma fram till beslut, så kan exempelvis rädsla ha stor betydelse för vilket beslut vi till slut bestämmer oss för, eftersom den åsidosätter alla aktuella behov och flyttar fokus till det aktuella hotet.
En del psykologer anser att starkt vaccinationsmotstånd uppstår just som en konsekvens av hjärnans rädslorespons.
Hjärnområdet amygdala kallas hjärnans rädslocentrum, men styr även andra känslor.
Det är hjärncentret amygdala, som styr vår rädslorespons, medan frontalloben – förnuftets röst i hjärnan – utvärderar signalerna från amygdala.
När amygdala aktiveras av ett hot, så frisätts adrenalin, vilket får oss att reagera snabbare – men samtidigt försvagas kommunikationen med frontalloben.
Även ett påhittat hos som hög risk för vaccinskador kan skapa en irrationell rädsla som åsidosätter frontalloben. Studier har exempelvis visat att om en person vars amygdala är aktiverad mottar felaktig information, är det svårare att senare övertyga vederbörande om att informationen var uppdiktad.
Din hjärna överskattar hot
Hjärnan fungerar emellertid dessutom olika från person till person.
En studie har exempelvis visat att personer som är skeptiska mot vacciner generellt sett överskattar risken för sällsynta, negativa händelser, som trafikolyckor, översvämningar och fyrverkeriolyckor.
Enligt forskarna är den allmänna tendensen att överskatta negativa resultat tecken på att en del personer bearbetar information annorlunda i hjärnan.
En del kan exempelvis vara mer benägna för så kallad uppmärksamhetsbias, då hjärnans omedelbara och aktuella fokus tar över all uppmärksamhet, utan att andra omständigheter tas med i övervägandena.
Hjärnan skippar nyanserna
Hjärnan ställs inför en svår uppgift när den ska avgöra ett dilemma som exempelvis att väga för-och nackdelar med en vaccination. För att lösa uppgiften förenklar hjärnan problemet med hjälp av fem genvägar. Resultatet blir att vi snabbt fattar ett beslut, men ofta gör det baserat på ett tveksamt underlag.
Historien upprepar sig
Du överskattar sannolikheten att en händelse ska upprepa sig om den har hänt en gång tidigare. En person som har haft biverkningar av ett vaccin är därför rädd för att det ska inträffa igen, trots att risken faktiskt är ytterst liten.
Vi hoppar på tåget
Omedvetet följer vi andras åsikter, men hjärnan tar inte ställning till deras argument. Om många är bekymrade över biverkningar av coronavaccinet, och vi hela tiden får höra vad de tycker, så tar vi ofta okritiskt till oss deras oro.
Ny kunskap väger tyngst
Hjärnan fokuserar på vad den lättast kan minnas, medan äldre kunskap inte väger lika tungt i beslutsprocessen. Aktuella historier om biverkningar får därför större betydelse än befintlig kunskap om den totala risken.
Vi håller fast vid vår åsikt
Hjärnan lyssnar på argument som förstärker åsikter som du redan har, medan argument som strider emot det du tycker i stället ignoreras. Om du är orolig för coronavaccinets biverkningar har hjärnan därför svårt att bli riktigt lugn.
Stora problem delas upp
Hjärnan delar ofta upp stora problem i mindre delar för att hitta en effektiv lösning. Hjärnan löser exempelvis dilemmat med biverkningar genom att helt utesluta vaccination – trots att risken för sjukdom och smittspridning fortfarande föreligger.