Världen snurrar framför ögonen på dig. Du svettas över hela kroppen. Och minsta lilla rörelse kommer att få dig att kräkas.
Känslan av illamående kan uppstå i samband med allt från bilturer till kemoterapi. För en del människor är det bara ett övergående problem, men för andra är det en kronisk åkomma som påverkar hela tillvaron och försämrar livskvaliteten.
Förutom själva obehaget medför illamående också trötthet och minskad aptit, vilket leder till viktminskning. Dessutom kan magsyran från frekventa kräkningar förstöra såväl matstrupe som tänder.
Trots illamåendets utbredning och ofta allvarliga konsekvenser har läkarvetenskapen vetat förvånansvärt lite om problemet. Fram till nu.
För första gången har forskare hittat illamåendets hemlighet i hjärnan – och de är redan i full färd med att använda den banbrytande kunskapen till att motverka den obehagliga upplevelsen.
Alla vägar leder till illamående
Illamående är inte en sjukdom i sig själv, utan är i själva verket ett antal symtom som kan orsakas av flera olika omständigheter. Symtomen är ofta yrsel, obehag och magont, bristande aptit, svettning, ofrivilliga muskelsammandragningar runt inre organ och till sist kräkningar.
Mer än hälften av alla cancerpatienter som behandlas med kemoterapi upplever att illamående är en allvarlig biverkan under sjukdomsförloppet.
Illamåendet slutar dock inte alltid med att man kräks, och det kan vara ännu mer obehagligt. Det beror på att vår hjärna skickar ut så kallade endorfiner efter att vi har kräkts. Endorfiner är ämnen som gör oss glada och får oss att må bättre, så därför kan det kännas som en behaglig förlösning att kräkas. Om kräkningen uteblir går man miste om endorfinernas lindrande effekt.
Ett flertal olika faktorer kan utlösa illamåendet, och eftersom varje faktor påverkar kroppen olika så är vägarna till illamående inte alltid desamma.
Åksjuka och yrsel påverkar exempelvis hjärnan genom störningar på synnerven och balansen, medan överätning kan ge illamående genom att påverka sträckreceptorer i magsäcken.
Varför kroppen reagerar på dessa stimuli genom att framkalla illamående kan inte alltid fastställas. I en del situationer är reaktionen till och med önskvärd. Genom att provocera fram kräkningar kan det illamående, som uppstår efter intag av exempelvis alkohol eller dålig mat, hjälpa kroppen att begränsa skadan. När vi kräks gör vi oss av med kvarvarande giftämnen i magsäcken, innan de tas upp i blodet.
Denna mekanism är troligen också orsaken till att en del typer av läkemedel, exempelvis behandling av cancer eller diabetes, kan ge illamående – kroppen uppfattar helt enkelt läkemedlet som ett gift som måste avlägsnas.
Illamåendets många olika orsaker är skälet till att forskare har haft svårt att kartlägga obehagets upphov. De har dock länge misstänkt ett visst område i hjärnan.
Hjärnan får dig att kräkas
Redan på 1950-talet upptäckte forskare att ett hjärncentrum vid namn area postrema var förknippat med illamående. Och på 1980-talet visade försök att elektrisk stimulering av centret gav illamåendeliknande symtom hos möss. Försöken visade också att skador på samma centrum resulterade i att mössen inte längre kunde känna illamående.
I dag vet forskarna att area postrema utlöser illamående när centret fångar upp vissa giftämnen eller hormoner från blodet. Det ansvarar bland annat för graviditetsillamående, baksmälla och illamående i samband med intag av vissa läkemedel – men inte åksjuka, som tydligen uppstår på andra platser i hjärnan.
Hjärncentrets förmåga att reagera på ämnena i blodet beror på dess placering. Det ligger i hjärnstammens så kallade fjärde ventrikel och är därmed beläget utanför den del av hjärnan där blodkärlen omgärdas av blod-hjärn-barriären. Denna barriär stänger ute potentiellt skadliga ämnen från hjärncellerna – men ämnena kan alltså ta sig in till area postrema.
I hjärncentret aktiverar ämnena ett område kallat CTZ – chemoreceptor trigger zone – som innehåller ett stort antal receptorer som är känsliga för ämnena. Därefter signalerar CTZ vidare till resten av hjärnan och kroppen, som utlöser illamående och kräkningar.
Nerver gör kroppen redo att kräkas
Hjärncentret area postrema framtvingar kräkning – men innan dess hjälper det kroppen att förbereda sig på den kommande störtfloden av matrester och syra från magsäcken.
1. Giftämnen ger illamående i hjärnan
Illamående kan bland annat uppstå vid intag av vissa giftämnen, exempelvis alkohol. Ämnena tas upp i blodet och transporteras till hjärnan. Där aktiverar de vissa receptorer på ytan av nervcellerna i centret för illamående, area postrema.
2. Nerver förbereder kroppen på syra
Area postrema aktiverar nerver som förbereder kroppen på att den snart ska kräkas. Nerverna ökar bland annat produktionen av saliv, som kan neutralisera magsyra i munnen. Luftstrupen stängs också av, så att kräk inte kan tränga in där.
3. Muskler pressar upp magens innehåll
När kroppen är redo sätter area postrema i gång det så kallade sympatiska nervsystemet, som får musklerna runt magsäcken att pressa upp kräket. Dessutom ökar pulsen, kroppstemperaturen stiger och svettkörtlarna aktiveras.
Flera typer av läkemedel mot illamående fungerar i dag genom att blockera receptorer i CTZ. Problemet är att det finns många olika receptorer, och läkemedlet hamnar inte alltid i den receptor som gör patienten illamående. Dessutom finns receptorerna på andra platser i kroppen, där de har en viktig uppgift som inte är relaterad till illamående, vilket gör att läkemedlet kan ge olyckliga biverkningar.
Det finns därför ett stort behov av nya typer av läkemedel. Som tur är har forskarna nu upptäckt en hittills okänd svag punkt i illamåendets biologi, som kan bli avgörande i kampen mot åkomman.
Ny teknik avslöjar viktig detalj
Centret för illamående, area postrema, är litet och ligger djupt inne i hjärnan – och därför är det svårt att undersöka. Men 2021 lyckades en forskargrupp vid Harvard Medical School med att utforska den lilla klumpen hjärnceller närmare – tack vare en banbrytande, ny metod.
Forskare avlägsnade försiktigt hjärncentret från möss och undersökte det därefter med en teknik, som på engelska kallas single-nucleus RNA sequencing, snRNA-seq – det vill säga avläsning av rna från en enda cellkärna.
Rna är en sorts kopia av de aktiva generna i cellkärnan och fungerar som en arbetsritning för cellens proteiner. Genom att avläsa rna kan forskarna alltså se vilka proteiner cellen bygger. Proteinerna är cellens arbetare och sammansättningen av proteiner avslöjar vad cellen kan och gör.
Studien visade att area postrema innehåller två mycket olika typer av nervceller.
Forskare vid Harvard har upptäckt två olika varianter av nervceller i hjärnans illamåendecentrum. Den ena varianten utlöser illamåendet (vit), den andra hämmar illamående (röd).
Den ena cellgruppen utlöser illamåendet, medan den andra gruppen kan hämma den första och därmed förhindra obehaget.
Upptäckten fick Harvardforskarna att följa upp med ännu ett försök 2022 – denna gång med ett läkemedel som kan visa sig ha stor potential.
Nya läkemedel på väg
Forskarna gav först en grupp försöksmöss vatten som hade tillsatts ett ämne som utlöser illamående. Den obehagliga känslan fick mössen att undvika vattnet.
En annan grupp möss fick vatten som innehöll samma ämne, men i vilket forskarna även hade tillsatt hormonet GIP, som aktiverar de nervceller som hämmar illamåendet.
Försöket var framgångsrikt. GIP motverkade effekten av det illamåendeframkallande ämnet i vattnet, och den andra gruppen försöksmöss drack för fulla muggar – utan några tecken på illamående.
Resultaten är lovande, eftersom de banar väg för en helt ny strategi mot illamående. Tidigare har läkare främst behandlat illamående med läkemedel som blockerar specifika receptorer på de nervceller som utlöser illamåendet. Men varje enskild receptor är bara inblandad i vissa typer av illamående, vilket leder till att många patienter inte blir hjälpta av medlen.
Genom att i stället stimulera de nervceller som hämmar illamåendet behöver läkarna bara ett enda medel mot allt från baksmälla och graviditetsillamående till illamående i samband med exempelvis kemoterapi.
Den enda typen av illamående som Harvardforskarnas nya vapen inte är effektivt mot är åksjuka. Men deras tillvägagångssätt, att närstudera hjärnans enskilda nervceller, kan kanske snart avslöja åksjukans hemligheter – och ta reda på hur alla olika former av illamående är hopkopplade i hjärnan.
När det sker kan forskarna äntligen utveckla ett verkligt universellt medel som kan användas av alla, såväl cancerpatienter som människor som mår illa under en bilresa.