Digerdöden återvänder

Två av mannens medpassagerare på bussturen visar sig nu också ha avlidit under liknande omständigheter. Och när ett tredje dödsfall äger rum står den skrämmande sanningen klar för läkarna: Det pågår ett pestutbrott i Madagaskar. På tre månader smittas 2 417 människor och 209 avlider.

Epidemin visar att bakterien som utlöste medeltidens digerdöd fortfarande lever och frodas. Och enligt flera studier kan den lätt bli resistent mot våra läkemedel. Sker det kommer den att hota hela världen.

Lyckligtvis arbetar forskarna med ett flertal motmedel som ska besegra sjukdomen – som exempelvis genmodifierade tomater och en nässprej fylld med förkylningsvirus.

Pesten lever fortfarande

Varje år smittas upp emot 2 000 människor av pest – främst i Madagaskar, Kongo-Kinshasa och Peru – och utan behandling dör 30 till 100 procent av de smittade inom loppet av tio dagar.

Sjukdomen lurar hela tiden i kulissen över hela världen och med några årtiondens mellanrum bryter den ut i epidemier som kräver hundratals eller tusentals människoliv.

Pest utlöses av bakterien Yersinia pestis och sjukdomen förekommer i tre varianter.

Den vanligaste formen är böldpest, som uppstår när bakterien tränger igenom huden och förs upp till lymfknutorna med lymfvätskan. Där förökar den sig, så att lymfknutorna svullnar upp och bildar bölder, varpå vävnad så småningom dör.

Förutom bölderna leder sjukdomen ofta till kallbrand i fingrar, tår, läppar eller näsa. Men med en dödlighet på 40–60 procent utan behandling är böldpest den minst farliga av de tre pesttyperna.

I sällsynta fall tränger pestbakterien in i blodomloppet och leder till blodförgiftning samt blödningar från näsa, mun och ändtarm. Till sist slutar de inre organen att fungera varpå den drabbade sannolikt avlider inom ett dygn, om inte sjukdomen behandlas.

I sin tredje form tränger bakterien via luftburna droppar in i lungorna, där den ger upphov till allvarlig lunginflammation. Patienten hostar upp blod och får svårt att andas – utan behandling upphör andningen efter ett par dagar.

Epidemier är ofta en mix

Pest förekommer normalt hos djur och överförs emellanåt till människor. Över 50 olika arter av däggdjur kan bära bakterien, men den finns främst hos gnagare som präriehundar, murmeldjur och råttor.

Djur ansvarar också för en stor del av smittan människor emellan. Bakterien kan nämligen överföras via loppor, som biter en smittad person varpå den hoppar vidare till en annan person och biter igen.

I regel ger loppornas bett upphov till böldpest, men i en del fall kan bakterien överföras till lungorna via kroppsvätskor. Lungpest får den smittade att hosta och nysa, vilket kan sprida bakterien vidare.

En pestepidemi är därför nästan alltid en mix av två epidemier: en med böldpest och en med lungpest.

Under epidemin i Madagaskar 2017 hade 83 procent av de smittade lungpest, medan 17 procent drabbades av böldpest. Bara hos en person gav pestbakterien anledning till den extremt dödliga blodpesten.

Vilken pestform som dominerade under medeltidens digerdöd är oklart. Men forskarna har en kvalificerad gissning.

Digerdöden hotar igen

Digerdöden kom troligen till Europa med italienska handelsfartyg, som medförde pestsmittade råttor och loppor från Centralasien. Djuren stortrivdes i medeltidens osanitära förhållanden och gav sannolikt upphov till den första epidemin av böldpest.

En del forskare tvivlar dock på att böldpest ensam kunde spridas så fort i befolkningen som den gjorde. Bara tre år efter ankomsten till Italien hade pesten exempelvis kostat mer än halva Norges befolkning livet – många tusentals kilometer norrut.

En så snabb smittspridning är mer realistisk om smittan är luftburen vilket tyder på att lungpest var drivkraften bakom digerdöden.

Oavsett hur det gick till på medeltiden, så är vi bättre rustade mot pest i dag. Pestbakterien är nämligen mycket känslig för antibiotika. Det kan dessvärre fort ändras.

Redan 1995 upptäckte forskare pestbakterier som var resistenta mot flera sorters antibiotika. Och 2007 avslöjade en studie att salmonellabakterier kan överföra sina gener för antibiotikaresistens till pestbakterier.

Eftersom antibiotikaresistent salmonella är vanligt förekommande finns det en reell risk att vi plötsligt får en pestbakterie som inte kan övervinnas med antibiotika.

Nässprej ska stoppa epidemi

Rädslan för nya epidemier har lett till att forskare nu är i full färd med att utveckla en rad olika vacciner mot pest. Pestvacciner har existerat sedan 1897, men de har aldrig fungerat särskilt effektivt och i dag är inga pestvacciner godkända i EU eller USA.

Hittills har vaccinerna innehållit försvagade pestbakterier eller små delar av bakterien för att träna immunsystemet, men nu försöker forskarna nya metoder.

År 2021 använde en rysk forskningsgrupp exempelvis genteknik till att framställa en så kallad spökbakterie – ett ihåligt och helt livlöst skal, som på ytan är lik pestbakterien till förväxling, men som inte kan uträtta något som helst.

Spökbakterierna skyddade delvis mot pest när forskarna testade vaccinet på möss, men metoden behöver förbättras innan den används på människor.

Då går det bättre för mikrobiologen Jian Sha och hans kolleger vid University of Texas, som de senaste åren har testat nässprej med genmodifierat förkylningsvirus. Viruset har förändrats så att det inte skadar kroppen, men innehåller gener från pestbakterien så att immunförsvaret tränas att övervinna pest.

Vaccinet har testats på möss och apor, som sedan utsattes för en kraftig smitta med antingen böld- eller lungpest.

Djur som inte hade vaccinerats dog allihop inom loppet av fyra dagar. Men de vaccinerade djuren var helt skyddade och visade inga tecken på sjukdom under den månad försöket varade.

Vilda djur ska vaccineras

Ett tredje vaccin är helt enkelt en tomat som bara ska ätas upp. Tomaten är genmodifierad, så att den innehåller en del av pestbakteriens proteiner. Ett sådant vaccin är både enkelt att ge – utan sprutor eller annan utrustning – och det är billigt att framställa i stor skala.

De genmodifierade tomaterna har hittills visat goda resultat i musförsök. De har inte testats på människor än, men det är kanske inte heller syftet med dem. Amerikanska forskare experimenterar nämligen med att ge ätbara vaccin till vilda djur i naturen.

År 2017 lade epidemiologen Tonie Rocke vid National Wildlife Health Center i Wisconsin, USA, ut godsaker med ett pestvaccin till vilda präriehundar. Vaccinet tjänar alltså två viktiga syften.

För det första ska det skydda djuren. Präriehundar smittas ofta med pestbakterien och dör nästan alltid av den. De vaccinerade djuren har större chans att överleva och eftersom präriehundar är byten för många rovdjur är deras överlevnadsförmåga viktig för hela ekosystemet.

För det andra ska vaccinet förebygga epidemier bland människor. När pest inte längre kan spridas bland vilda djur, minskar risken att pestbakterien hoppar vidare till oss.

Tonie Rockes försök var framgångsrika. Djuren åt frivilligt vaccinet och studier visade att djuren delvis skyddades mot pestbakterien: Omkring dubbelt så många präriehundar överlevde pestsmitta i det område där vaccinet hade lagts ut, jämfört med andra platser.

Den nya vågen av pestvacciner är därmed på god väg att bevisa sitt värde. Och snart är redo att förebygga ödesdigra epidemier som den i Madagaskar och sätta ett slutgiltigt stopp för hotet om en världsomspännande upprepning av digerdöden.